Idag är det sex år sedan som min bästa vän gick bort. Saknaden är fortfarande så stor. Ibland har jag så svårt att förstå att hon inte längre finns bland oss. I nästa så känns det som om det vore igår. Ja man vet aldrig vad livet har I beredskap. Tur är väl det egentligen.
Älskade Carina ♥️ Du finns i mina tankar varje dag men Idag går tankarna till dig lite extra. Älskar och saknar dig ♥️
För sex år sedan satt vi och åt middag när nyheten slog ner som en blixt från en klarblå himmel. Spagetti med köttfärssås. Jag kommer ihåg vart jag satt i köket. Stéphanie tog upp sin mobiltelefon. Tittade i den och gav mig den. Min hjärna slutade att fungera. Jag satt bara och stirrade på mobilen och fick inte in det jag läste. Facebook! Ja det var där jag fick nyheten. Mitt liv stannade upp och helt plötsligt blev jag illamående. Denna dagen var väntad men inte nu! Jag var inte redo! Hur man nu någonsin kan bli det. Jag levde på hoppet. Jag trodde verkligen att det skulle vända. Det var min förhoppning i alla fall. Ja, hoppet är det sista som överger människan.
Jag lärde känna Carina 1997. Jag väntade Robin. Carina väntade sin yngsta dotter. Vi klickade med en enda gång. Carina var gift med en släkting till min dåvarande sambo. Vi träffades nästan dagligen. Vi hade det så roligt. Hon var verkligen helt underbar ♥️
När jag fick dödsbeskedet så var jag så glad över att det inte skedde den 27:e. Jag vet hur det låter, men min yngsta son fyller år den 27:e. Hans dag hade blivit förknippad med sorg istället för glädje.
Idag blir det minneslunden. Blommor och ljus till Carina ♥️
Önskar er alla en fin dag. Ta vara på varandra.