Det är blåst

Tänk om man hade kunnat vara lika slät och vacker som Dolly Parton när man är 65 år? Man är ju inte det ens nu när man ska bli de 40. Jag har ju ett berg på magen känns det som. Man får iofs tänka att det har legat 7 barn i den magen, men det finns faktiskt dom som fött de dubbla och de har ingen sådan mage som jag har. Är jag för lat kanske? Skulle kanske träna mer?! Men tiden ska ju faktiskt räcka till med.

Vilka ursäkter jag kommer med 😉

Vi var vid graven idag. Vi skulle tända ljus vid Fredriks brors grav men det gick inte för det blåste för mycket. Vi kunde tända på pappas grav, men det är mer lä där. Vi satte rosa tulpaner idag och vi tände ett ljus. Jag tog bort de blommor som hade vissnat. De vita tulpanerna som vi satte förra veckan stod lika fint idag. Jag tog ett foto men det blev inget bra. Det blåste som bara den och fotot blev som det blev.

Det känns extra kallt att komma till en kyrkogård när man har en när och kär som ligger där. Idag var det extra kallt kan jag säga. Vissa dagar går hur bra som helst medan vissa är mer tunga. Ibland räcker det att någon säger pappas namn och andra dagar kan jag själv prata och minnas med glädje. Vissa minnen gör fruktansvärt ont fast det är glädjefulla minnen, men det är väl för att man vet att man aldrig kommer återuppleva det igen.

Min stora dotter sover över hos en kompis och min tvillingpojke har en kompis här som ska sova över till i morgon. Vi ska snart se tv. Det finns tre tv program ikväll som jag vill se. Alla börjar dom vid samma tid. Det är konstigt för vissa kvällar går det ingenting på tv, och när det väl finns något så ska de sända massor på en och samma kväll.

Ha det gott och sköt om er.

Intressant?

5 Comments

  1. Joanna Björkqvist

    Jag tycker bilden på graven blev riktigt fin och stämningsfull.

    Min dotter sover också hos en kompis och då känns det så tomt här hemma, med bara ett barn… Kan inte ens föreställa mig att normalläget är sju! 😉

    Hoppas ni fick en fin kväll, vilket tv-program ni än valde! Kram!

  2. Ninas skrivarlya

    Jag förstår precis hur du känner. Jag förlorade min pappa för 1,5 år sedan. Vissa dagar bölar jag som ett barn när jag tänker på honom, medan andra dagar minns jag honom med ett skratt istället.

    En vacker plats din pappa vilar på tycker jag. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *