En sorgens dag

Jag vet att vi alla ska den vägen vandra och ändå så kommer chocken när man får veta att en sjuk människa har gått bort. Idag fick jag ett telefonsamtal från min mor och hon kom med mycket tråkiga nyheter. Min moster, min enda moster dog idag. Vad jag förstår så hade hjärtat stannat på henne. Linnéa har alltid stått mig varmt om hjärtat. Visst kan vi ha sagt och tyckt en massa olika saker men hon har ändå haft sin lilla plats i mitt hjärta. Jag var mycket hos henne när min äldsta son var liten. Jag gick upp och drack kaffe där. Hon passade André ibland. Hon ringde och bjöd upp mig eller frågade om vi skulle hälsa på min mormor och morfar på kyrkogården. Vi köpte blommor och satte där. Hon var med mig och mamma på dans ofta då jag var yngre. Hennes dotter Britt-Marie följde ofta med.

Jag var nere i 10 dagar nu för en liten tid sedan. Kom på mig själv idag att jag inte ens hade en tanke på att hälsa på henne under dessa dagar och då befann jag mig i samma stad som hon. Nu var det ingen semestertripp jag var på utan dessa 10 dagar tog mig mycket psykiskt. Jag spenderade 5 av dessa dagar i tingshuset i Lund. Fem rättegångar med lika ånga mål.  Det tar en hel del på en att sitta där i 7 timmar. Det är många intryck och det samt resorna tog en hel del så jag var helt slut när jag kom hem till min bästa vän igen.

Jag hade gärna velat hälsa på henne en gång till men nu får det bli till begravningen i stället. Det är så sorgligt. Jag tror att hon har det bättre där hon är idag men saknaden efter henne kommer bli stor. Men ändå så klandrar jag mig själv för att inte ha åkt till henne i alla fall en dag av dessa 10 dagar. Varför hälsade jag inte på henne??? Inte lönt att klandra sig själv eller tänka på just det för man kan inte göra något åt det men visst fick tankarna där om det ändå.

Jag fick ett kort på min mormor och morfar av min mor i present. Jag hade ingen bild tidigare så jag blev glad. Det kortet står bredvid min fars. Jag kan inte låta bli att tänka att den hyllan kommer fyllas med fler kort framöver. Man vet aldrig vad framtiden har att ge men man vet på ett ungefär vad som kommer att ske och det skrämmer mig lite.

Jag hoppas att det blir bättre för Linnéas barn än vad det blev för mig med övriga syskon när pappa gick bort. Vi ska föreställa vara 10 syskon och enbart 5 av dom visade intresse av min far. De respekterade pappa. Tänk om alla hade kunnat göra det. Jag hoppas att Linnéas barn och barnbarn håller sig sams nu. De behöver varandra.

Mina tankar går till mina kusiner och deras barn. De har en tung dag.

Lilla Linnéa <3

Du är Nea för oss alla och vi kommer att sakna dig. Jag kommer få leva med de minnen jag har av dig och du kommer att få ha din plats i mitt hjärta. Vi är en stor släkt men det är inte många i den som jag har tagit till mig. Du är en av dom. Du får hälsa mormor och morfar. Bengt-Åke och Ing-Britt. Skulle du träffa min pappa så ge honom en stor kram från mig och hälsa att han är otroligt saknad. Du har det bättre där du är idag och det lenar min sorg lite. En stor kram till dig min fina moster. Du är älskad och saknad <3

Sorg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *