web analytics
Gå till innehåll

Jag är inte mer än människa

Jag har i många år fått höra vilken dålig människa jag är. Det är kanske dags att ändra på mig då tänker en del. Men varför ska jag ändra på mig för att passa in hos andra människor? Det är att vara en falsk person för det blir inte jag då. Jag vill inte vara någon annan än den jag är. Visserligen så har jag varit med om många tråkiga händelser i mitt liv som har satt djupa spår. Naturligtvis så skulle jag velat slippa det men det är faktiskt pga allt det som har skapat mig. Skapat den person jag är idag!

Det är för och nackdelar med allt men jag försöker alltid se det positiva i allt så även i det negativa. Vänd det tråkiga till något bra. Det är just det jag lär mina barn. Var dig själv och våga stå för det du tycker. Bara för att andra inte håller med dig så innebär inte det att du har fel. Alla har rätt till sin åsikt men man ska stå för den.

Jag lär även mina barn att ta konsekvenserna av deras handlande. Jag sopar inget under mattan. Visserligen så händer det en del med barnen under uppväxten och bara för att jag väljer att inte ta upp de negativa sakerna till allmän beskådan så innebär inte det att jag ljuger.

Jag har 7 barn och under flera års tid var jag ensamstående med 5 av dom. Alla var under 10 år. Jag klarade det galant. Men visst....jag hamnade i en djup depression och blev inlagd 2 gånger under ett och samma vår. Mina barn hade min bästa väninna hand om. Att hamna i en djup depression och få panikångestattacker var tungt, men jag kämpade på. Det hela utvecklades även till social fobi. Bara jag gick utanför min port så fick jag panikångest.

Livet fick en ny början 2005

Jag träffade Fredrik 2005 för första gången. Då hade vi haft daglig kontakt i över 6 månader. Vi pratade om allt möjligt och jag var ärlig och berättade om mig. Berättade om vilka behov mina barn hade. Att deras fädrar inte brydde sig så nämnvärt om sina barn. Jag hade alltså barnen på heltid. Sju dagar i veckan. Alla månader om året. Det var inte ofta jag lämnade bort dom. Min syster hade dom ibland när jag gick ut på dans men det var inte så ofta ändå. När jag blev sjuk så gick jag inte ut. Har inte varit ute och dansat så mycket efter det och det är 12 år sedan.

Jag trivs bäst hemma med mina barn runtomkring mig. Jag mår som bäst när jag hör barnen prata i huset. Eller bara sitter bredvid i soffan och tittar på tv. Mina barn är hela mitt liv Utan dom är jag absolut ingenting. Mina barn och barnbarn är mina ljus i livet!

Häromdagen så fick jag ett brev på posten från en avundsjuk människa som inte har det jag har. En familj som finns där och barn som älskar mig för den jag är.

Denna människa skrev: ...dina ungar och hans småpojkar. 

Personen i fråga delade upp min barnaskara som mina barn och de två yngsta var Fredriks barn. Ja det är ju Fredriks barn men här hemma har vi inte mina barn och andras ungar utan här hemma är det VÅRA barn! Fredrik tar mina barn som sina egna. Barnen ger honom farsdags presenter och julklappar. De gratulerar honom på hans födelsedag. Ger honom frukost på sängen. När de pratar om honom så är han pappa. De säger inte pappa till honom men de ser honom som sin pappa.

Robins lilla dotter Nellie säger farfar till Fredrik. Ja eller hon säger sassar för hon kan inte säga f 🙂 Så det blir sassar och Sebastian kommer göra likadant. Jag är helt hundra på att Andrés lilla flicka också kommer kalla Fredriks för farfar. Frågar ni Fredrik om han har några barnbarn så kommer han att säga att han har två här hemma för han ser mina barnbarn som sina barnbarn för det är så vi lever här hemma.

Är det fel?

Jag är ingen stålmamma som klarar allt. Herregud, jag gör många misstag i mitt liv men jag försöker lära mig av dom. Det är ju inte som så att man är född med facit i hand. Hade jag visst vad som skulle hända härnäst så hade jag handlat annorlunda. I vissa fall så går det att förutspå vad som ska hända härnäst men det är långt ifrån alla gånger. Eller är det bara jag som inte kan se det?

Jag har fått höra att min svärmor säger att Fredrik har inte mycket att säga till om här hemma. Det är jag som bestämmer. Bara för att han inte gör allt som andra vill så är det jag som säger åt honom att inte göra det. Jag kan förstå hur de tänker till en viss del för tidigare så gjorde han allt de bad han göra. Sen helt plötsligt så satte han ner foten för han har en familj att tänka på i första hand så när han inte gjorde allt som de ville han skulle göra så är det jag som bestämmer över honom.

Det är rätt så förnedrande att säga. Inte mot mig utan mot Fredrik. De anser inte att han har en egen vilja och inte kan säga vad han själv vill göra eller inte göra. Fredrik är faktiskt fullt kapabel att komma med sina åsikter och bestämma vad han vill göra och vad han inte vill göra.

Jag tror att vissa trodde att Fredrik skulle lämna mig när allt det här började i våras. De trodde förmodligen att jag skulle flytta härifrån. Inte bara från huset utan även från ön. Men jag skulle ju åka tillbaka till slummen där jag kom ifrån sa min svärmor. Slummen? Jag är min fars dotter så kommer jag från slummen så säger hon att min döda far som ligger begravd här på kyrkogården också kommer från slummen. Hon känner inte min far så där gick hon över gränsen och det ordentligt! Min mor kommer också från Skåne och hon kommer långt ifrån slummen hon heller. Sen o andra sidan så bor jag hellre i slummen än i det träsk där andra kommer från! Jag kravlar långt ifrån i leran och jag sjunker inte längre ner i skiten.

Dom jag tycker synd om är mina minderåriga barn. Beatrice stod öga mot öga med en av Fredriks släktingar och denna person bara stirrade på Beatrice och sa inte ens hej. Det är riktigt lågt att göra så. Vad har Beatrice gjort? Är dom sura på mig så ta det med mig, men varför låta barnen lida? Det är något som många Borgholmsbor är väldigt duktiga på. Att ge skulden till andra familjemedlemmar fast de inte är skyldiga. Man kan kalla det för oförstånd.

Det som många inte gillar med mig är att jag har starka åsikter. Jag säger vad jag tycker och jag menar alltid det jag säger.Allt är kanske inte så bra att tycka men jag är i alla fall ärlig. Jag står för mina åsikter! Men jag är också så pass mycket människa att jag kan ändra åsikt och säga förlåt.

Människa i samhället

Ska avsluta med att säga: Är det någon som har fel och brister så är det jag och det är jag otroligt glad för. Det bevisar bara att jag är en helt vanlig människa som inte tror att jag är något mer än vad jag är! Jag är en människa i samhället. Så även mina barn! 

Människa

8 reaktioner på ”Jag är inte mer än människa

  1. Rebecka

    Du har haft ett tufft liv. När ska du få lugn och ro.
    Brevet var väldigt elakt av en vuxen person.
    Anmäl det så du kan få slut på det nån gång. Säg åt din man att prata med sin mamma om trakasserierna mot dig.
    Det är hans mamma och då hans ansvar att tala med henne om sättet hon gör mot dig.
    Han borde med säga upp kontakten med henne och inte bara du för hela familjen är ju drabbad.
    Har han accepterat dina barn på allvar får han stå bakom er i allt.
    Inte bara inom hemmets dörrar.
    Stå på dig. Kram.

    Svara
    1. Lisa (sjubarnsmamman)

      Hon kommer inte erkänna at det är hon, men vi förstår ju att det är det. Enligt min svärmor så är hon felfri. Hon har inte gjort någonting och det är sååå synd om henne. Men myntet har två sidor. Min man har sagt upp bekantskapen med henne och det är på grund av allt som hänt. Min man tar mina barn som sina och det har han sagt och hon vet om det men det är väl det som sticker i ögonen på några i släkten.
      Kram och ha en fin dag!

      Svara

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: