Klockan är 05:35 i skrivande stund. Jag sitter och lyssnar på tystnaden. Så skönt! Kaffet är klart och ska snart dricka min första kopp för dagen. Min dag kommer bli lång. Ska försöka ta den som den kommer. Jag var så trött igårkväll men kunde inte somna. Gjorde min hemuppgift. Jag lyssnar på sessionen som jag spelade in på förra terapin. Jag somnade. Kommer inte ihåg vart jag slutade lyssna så jag får göra om den idag. Ja så kan det gå när haspen inte är på.
Denna veckan är en vecka som kommer sno åt sig min energi. Har svårt med att vänta in tider. Har jag en tid kl 16 så är det det enda jag tänker på. För att inte glömma bort tiden. Ändå har jag alarm på. Jag vet inte varför det hindrar mig idag men min terapeut säger att det kan bero på något som jag har varit med om som har försvårat det hela. Jag tänkte efter där och då och kom på att med min förre detta så var tider väldigt viktigt. Jag skulle veta vad jag gjorde vissa klockslag. Gjorde jag inte det....så blev det straff som väntade.
Jag hade min terapi i måndags. Igårkväll var jag med Pontus på hälsocentralen. Han skulle träffa vår husläkare. Sedan var vi på möte med lärare och rektor. Vi ville veta hur Pontus låg till i skolan. Jag har för mig att det är något idag men jag kommer inte ihåg vad. Är det något så kommer jag att missa det. I morgon har Pontus tid hos en fysioterapeut. Sedan ska jag hämta ut mitt pass. Ett måste för det har legat där sedan oktober. Har helt glömt bort att jag ens har tagit ett pass. Ibland blir livet för stressigt och jag glömmer hälften.
Vi hade så roligt vid matbordet igår när vi åt middag. När Fredrik, Pontus och jag var på väg hem från mötet på skolan så skrev jag till Hampus att han kunde gå till affären för att köpa fiskpinnar som han ville ha till middag. Vid matbordet så sa han: När du tänker eller skriver, gör du det på svenska eller på skånska. Sedan försökte han härma meningen på skånska. Ja...Jag har inte tänkt på det men troligtvis så tänker jag på skånska hahaha.
Jag älskar stunderna vid matbordet. Vi är samlade. Pratar om dagen, minnen, saker som barnen vill göra. Vi pratar, skrattar och jag vill inte att stunden ska ta slut. Jag älskar att vara tillsammans med mina barn. När jag ser på dom så ser jag något som jag har lyckats med. Jag har uppfostrat mina barn till självständiga individer. Dom flesta har jobb. Några har skaffat sig sin egna fina familj. Dom har gett mig underbara barnbarn. Älskar dom alla av hela mitt hjärta. Jag har ibland svårt med att veta vilken känsla jag känner. Mycket på grund av att det ibland är flera känslor som ger sig till känna, men kärleken till mina barn och barnbarn vet jag hur den känns. Kärleken är oändlig. Ju fler man delar med sig av kärleken ju större blir den. Det märker jag när jag är med mina hundar med. Deras kärlek tar aldrig slut.
Nu ska jag krypa ner under täcket en stund. Ska titta i boken som jag fick låna hem av min terapeut I måndags. Ödlan I huvudet. KBT i bilder heter den. Tycker att den verkar vara intressant. Den förklarar en hel del om hur hjärnan fungerar.
Ni får ha en underbar dag. Önskar er allt gott. Varm kram från mig!
Lite egentid med Cindy ❤️