web analytics
Gå till innehåll

Livet är som dominobrickor

Har varit hos min läkare och gjort min årliga besiktning. Jag har ju diabetes och har gjort en gastric bypass operation för snart tre år sedan. Då ska man kolla sig en gång om året så att man kan se så att alla värden håller sig där de ska. Mina kalkvärden var på väg ner vilket innebär att jag får för lite kalk i mig. Jag har ju mediciner för det men jag kan glömma och ta dom ibland.

Tog upp det här med mitt dåliga minne och det hänger ihop med all stress jag känner om dagarna sa hon. Verkar logiskt. Jag har ju även fibromyalgi vilket innebär verk i kroppen. Jag går ju med värk i stort sett hela tiden men ibland så är det värre än vanligt. För mig så är kroppen mer utsatt för verk på kvällarna. Jag har tagit Alvedon 665 innan men nu så finns dom tydligen inte så nu ska jag prova på Ipren i stället. Någon som testat Ipren? Funkar dom?

Doktorn sa att det var inte så konstigt att jag inte mådde hundra procent bra med tanke på allt som har hänt. Även hon tycker att jag har varit med om en hel del bara under det senaste året och när man tänker tillbaka själv så inser jag själv att det inte är så konstigt. Men min fråga är: När ska det kännas bra då?

På ett år så har det hänt otroligt mycket

För ett år sedan så var jag på flera rättegångar som min son var inblandad i. Resultatet blev fängelsestraff och det avtjänar han just nu en massa mil härifrån. Han tar sitt straff och inser att det han har gjort var fruktansvärt fel men han står för vad han har gjort i alla fall.

Min moster dog och sedan blev jag oväns med min svärmor. Det resulterade i en massa annat tråkigt. Hon anmälde oss till socialen och kom med lögner. Mina två yngsta barn som är hennes barnbarn ville inte träffa henne något mer efter allt det hon gjorde. När socialen insåg att det var felaktig information i anmälan och min svärmor fick veta det så slängde hon ut oss på gatan. Det är ju trots allt hon som står som ägare på huset vi bor i fast hon sagt att Fredrik ska få förvalta det som sitt eget.

Livet är ibland som dominobrickor. Det ena slår emot det andra och sedan är rullningen igång. Det finns inget slut ibland. Förra hösten så fick jag veta att min allra bästa vän hade fått ännu fler cancerknutor i hjärnan. Denna gången så fanns det ingen återvände och Carina somnade in för gott i januari i år. Endast 46 år gammal. Gudarna ska veta att jag saknar henne så det gör ont!

Vi kunde ringa varandra och prata om allt. Vi har varit med om liknande händelser i vårt liv och hade en hel del att prata om. Jag saknar hennes röst. Jag saknar telefonsamtalen från henne. Hon var en mycket tapper kvinna som hade hjärtat på rätta stället. Livet är inte rättvist!

Så under ett enda år så har det hänt så otroligt mycket så hälften hade varit nog. Jag kämpar ibland med att hålla huvudet ovanför vattenytan men jag vet att det finns folk som hoppas att jag drunknar. Några av dom springer in i min blogg och hoppas på att hitta något som de kan ha emot mig. Nu fick de en blogg att få njuta av. Där jag skriver om hur mycket negativt som det har hänt i mitt liv det senaste året.

Nu har vi tre älskade barnbarn

Men allt har inte varit negativt faktiskt. Under förra året så fick jag två nya barnbarn. Så nu har jag och Fredrik tre fina barnbarn. Två flickor och en pojke. De är så fina och så värdefulla. Älskar dom av hela mitt hjärta! Nellie kan inte säga F så när hon ska kalla på mig och Fredrik så blir det Sarmor och Sassar 🙂

Det har hänt mer negativa saker än positiva om man ska se till antalet men då jag är en kvinna som väljer att se det positiva i det negativa så över väger det positiva. Så det enda som jag ser som negativt egentligen är att min bästa vän gick bort. Det fanns ingen mening med det alls. Älskar dig Carina <3

Det blev en svammelblogg idag. Hoppas ni orkade att läsa igenom hahaha. Ha en fin dag. Kram på er!

8 reaktioner på ”Livet är som dominobrickor

  1. Camilla

    Jag förstår att du ibland dippar i din energi om du gör det. Men, vilken fantastisk styrka du verkar besitta som aktivt väljer att se saker från det mer positiva hållet. Det är ju faktiskt så att man mår bättre och kommer längre med ett positivt mindset. Beklagar din väns bortgång och hoppas du får ordning på dina värden och din värk.💕

    Svara
    1. Lisa (sjubarnsmamman)

      Tack så mycket. Ja jag försöker i alla fall. Inte alltid så lätt men man måsye försöka.
      Tack det var snällt. Saknar henne! ❤

      Svara

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: