Jag känner mig så uppstressad inombords och det är inte så lätt att varva ner i heller då jag aldrig får min egentid. Jag har hemuppgifter som jag ska göra till terpain varje vecka och jag hinner inte med att göra dom fullt ut. När jag sedan måste göra dom så blir det ännu mer stress.
Första gången jag var hos min terapeut så frågade hon om det fanns några hiunder för att göra hemuppgifterna och jag sa: Nej då. Det går.
Herregud. Så fel jag hade! Alla rycker och sliter i mig och jag orkar inte med. Det blir för mycket. Skulle folk fråga mig hädanefter vad jag önskar mig i julklapp så kommer jag säga en öde ö! Helt underbart. Ingen mobiltelefon ska jag ha.
Jag är bara rädd för att det ska bli som förra året då det gick mot att lägga in mig på den psykiatriska kliniken i Kalmar. Det var inget roligt men ett måste. Ska det fortsätta i samma anda som det gör just nu så lär det bli en repris på det.
Jag får ångest när jag är hos min terapeut. Jag får ångest när jag sedan lyssnar på sessionerna. När jag inte får lyssna klart så blir det en förlängning av denna förbannade ångest. Tänk om folk hade fattat att jag faktiskt också behöver lugn och ro!!!
Nu närmar det sig helg och jag har inga planer för idag eller för i morgon. På söndag kommer dock Stéphanie, Jonatan, Pelle, Robin, Amanda samt barnen hit. Det ser jag fram emot. Vi ska äta lite god mat och bara njuta av tiden vi har tillsammans.
Jag hoppas ni alla har det gott. Önskar er en fin helg. Kram på er!