Varför bloggar jag?

Sitter här och tar det allmänt lugnt. Sonen fyller år idag och det ska firas. Min svärmor kommer idag och i morgon är vi bort-bjudna och även där ska sonen firas. Det ska bli trevligt och roligt.

Jag skrev ett inlägg i går om att det det var det sista inlägget. Det var så jag kände det just när jag skrev det. Att det var slut på bloggandet för jag har inte så intressant liv för andra att ta del av.

Alla bloggare skriver av en anledning. Jag skriver för att jag tycker det är roligt att skriva och jag skriver för att ventilera mina tankar och funderingar. Sätta ord på mina känslor och det är för att inte må dåligt. Vilket faktiskt är lätt annars. När jag har skrivit ett inlägg om vad jag tänker och känner så mår jag snart bättre. Jag skriver inte som några tror för att folk ska tycka synd om mig. Det finns inget att tycka synd om och jag har aldrig påstått det.

Jag fick även höra att jag var överallt och att personen har tröttnat på det. Då under ju jag: Varför finns denna person där jag är då? Jag befinner mig bara på tre ställen här på Internet. Det är på FB. Skriver mycket sällan där faktiskt men jag finns där ibland. Jag skriver recensioner på ett annat ställe och de behöver människan inte ens läsa. Sedan är det min blogg. Min blogg som jag själv har gjort och som jag själv har byggt upp till det den är idag. Inte mycket kanske men hur liten den är så har jag själv gjorde den till vad den är idag.

Jag skriver inget stort i min blogg. Jag visar inte upp min outfit och jag bloggar inte om mode eller hälsa. Inte inriktat iaf. Jag bloggar om min vardag. Mina tankar och funderingar och jag skriver mina åsikter om saker och ting. Jag skriver om ytliga saker och jag skriver om personliga saker. Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Så varför går denna människa då in här om denna person inte vill det?

Denna person får gärna tycka att jag är för mycket. Det rör inte mig i ryggen. Jag kan inte vara älskad av alla. Men att hoppa på andra människor och anklaga dom för än det ena och än det andra är för mycket för mig. Sedan rinner bägaren över när människan inte förstår att den faktiskt har anklagat. Personer som gör saker utan de vet vad de gör kan vara farliga människor. Människor som tycker så synd om sig själva och som gör allt för att försöka få andra att göra det kan bli farliga. Kanske inte för andra men för sig själv. Det borde ringa en varningsklocka.

Hur som helst så skriver jag i min blogg de tankar jag har för tillfället när jag skriver. Har jag lust att sluta blogga en dag så kan jag mycket möjligt skriva det. Jag är öppen när det gäller mina känslor, tankar och funderingar. Det är därför som jag skriver det jag gör i min blogg.

Någon blev tydligen besviken när det kom ett inlägg till efter det inlägg där jag skrev att jag förmodligen skulle sluta blogga. Personen lär bli besviken igen nu när jag säger att jag lär aldrig sluta att blogga. Att skriva är terapi för mig oavsett om det är tråkiga saker eller roliga saker. Med det vill jag inte säga att jag ljuger när jag skriver att jag ska sluta och blogga för det är vad jag känner just när jag skriver. ÄR det inte så man ska göra? Skriva ögonblickets sanning? Eller ska man ljuga ihop en blogg för att passa Internetvärlden?

Intressant?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

3 Comments

  1. Pennelina

    Jag ger mig den på att sådana människor klagar om man råkar handla i samma butik också!

    Blogga på du och skriv och kommentera där du vill 😀

    Du är inte perfekt, men vem är det? Men du är ärlig och vacker 😀 Det är inte illa, du!

    Kramar <3<3<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *