Vart har tiden tagit vägen?!

​Vid denna tiden för fem år sedan så var jag helt förkrossad. Världens tid hade stannat.Min far hade tagit sitt sista andetag. Jag höll om honom och kände hur livet rann ur honom. En stor sorg hade tagit sin början.

Älskade pappa!

Tänk vad tiden går fort fast den ibland känns som att det tar evigheter innan det blir kväll. Jag har pysslat med blommorna som jag ska smycka din grav med. Jag är inte född med gröna fingrar men jag försökte i alla fall. 

Jag saknar dig otroligt mycket. Det går inte att beskriva med ord. Tiden läker alla sår heter det. Nja…jag tror inte helt på det. Visst läker såren men ärren som bildas gör ont ändå. 

I skrivande stund går mina tankar tillbaka en varm sommardag då du, jag och ett av barnen var nere i stan. Vi tog vars en glass där. Det var inte mycket folk på stan. Troligtvis så låg de på stranden. Du berättade att du ville byta telefonnummer för du ville inte att vissa människor skulle kunna nå dig. Jag lovade att ordna det till dig, men det hann aldrig gå igenom för du hann gå bort. 

Idag har det vsrit varmt. Solen hsr strålat men det har varit svårt att vara glad ändå för saknaden tar överhand. Jag hoppas du har det bra där du är. Saknar och älskar dig! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *