web analytics
Gå till innehåll

Jaha. Då har snart denna dagen oxå gått. Har jobbat några timmar idag o ska i väg igen på nästa när Fredrik kommer hem.

För en tid sen fick jag erbjudande om att vara med i Familjen annorlunda. I samma veva fick jag ett annat erbjudande om att vara med i ett program som var väldigt populärt i USA-Wife Swap. Man byter mammorna i två familjer.

Jag och familjen avstod. När det gällde Wife Swap så var det jag själv. Man är borta från sin familj i 10 dagar. Första veckan i den nya familjen lever man efter deras regler o andra veckan så lever dom efter min. Jag kände att jag inte kommer att klara vara utan mina barn i 10 dagar. Speciellt inte med en annan kvinna i huset.

Låter det dumt? Min minsting är en riktig mammagris och jag vill att barnen ska känna sig trygga. Det som avgjorde mitt beslut var när min ena dotter sa att hon inte ville.

Däremot när det gällde familjen annorlunda så var det både ock. Man ville men samtidigt inte. Som en flerbarnsförälder till många barn så anses man vara en förälder som inte har tid för sina barn samt att barnen inte får det dom behöver jämfört med de barn som inte har så många syskon. Det lockade väldigt mycket att döda den myten!

Här i stan så är jag känd för att vara mamman till det lilla dagisteamet- mina egna barn. Folk tror sig veta så mycket men egentligen så vet de ingenting. Bara för att man inte är som de flesta så är man annorlunda. Jag ser mig inte själv som annorlunda. Jag är lika normal som alla andra föräldrar. Jag gör likadant med mina barn som de flesta gör.

Nu hade jag chansen att visa Borgholm och många andra vilken mamma jag faktiskt är. Visa folket vilken familj vi är. Att vi är samma som de flesta och gör samma saker med våra barn som många andra gör.

Jag tog inte chansen. Jag valde att inte göra det. För det första så ville inte min äldsta dotter. Hon tyckte det skulle bli pinsamt om hennes kompisar skulle se henne på tv. Sen så tänkte jag att Nej. Varför ska jag visa upp mitt liv o leverne i en tv-ruta för att visa andra hur vi är som familj? Jag struntar blankt i vad folk tycker o tänker om mig! Vill folk prata sitt skit så får dom väl göra det. Jag bryr mig egentligen inte om vad de tycker. Jag vet att det pratas men jag bjuder på det. Roligt att folk har något att prata om över sitt eftermiddagsfika.

Nej. Så det blev ingen familjen annorlunda. Det hade varit roligt om jag enbart ska tänka på mig själv. Det hade varit ett fint minne, men det har vi ju iaf.

Det är så roligt för jag ser ju själv på dessa två program. Ibland har man tänkt hur man själv skulle göra om man fick förfrågan eller om man var med. När man väl får chansen och förfrågan så känns ändå svaren man ger så självklara. Fast dom inte gjorde det innan förfrågan.

Ja ja. Sådant är livet. Hur mitt är vet många. Tror dom, fast de egentligen inte vet som sagt.

Nu ska jag synda med en kopp kaffe. Sen ska jag göra mig i ordning för lite mer jobb. Tänkte sticka så fort Fredrik kommer hem. Ju fortare jag kommer i väg ju fortare kommer jag hem.

Ha en fin kväll!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vill du rösta på min blogg? Tryck på knappen undertill.

6 av 10 är missnöjda med sin relation. Många mammor är otrogna under barntiden. Jag har aldrig förstått varför folk är otrogna. Varför är det så svårt att gå ur ett förhållande innan de inleder ett annat? Många flörtar som om det tillhör deras vardag. Ja...o det gör det säkert. Jag är mer den svårflörtade typen. Är rädd att mannen inte är den dom säger att dom är. Drar mig gärna undan.

Jag satt här med barnen. Ett av mina barn frågade när h*n skulle träffa sin pappa. Saken är den att jag har inte samma pappa till alla mina barn o de barn jag inte har med min sambo har ingen kontakt med sina barn. Detta barn som idag frågade när h*n skulle träffa sin pappa har haft lite kontakt med sin pappa för några år sedan.

Pappan hade först ingen kontakt. Det slogs fast att pappan skulle ha en viss kontakt med en kontaktperson närvarande. Det sköttes dåligt. När jag flyttade till Öland hade ingen av mina barn kontakt med sina pappor. Men väl här så drogs en process i gång (av pappan).

De träffades och några avtalade möten blev av, medan vissa inte blev av. En dag så fick kontaktpersonen säga till barnen att pappan inte ville träffa barnen mer.

Jag fick försöka trösta ledsna och gråtande barn, vilket var svårt för jag kunde inte ge dom det de ville. Hemskt för ett barn att veta att ens pappa inte vill träffa dom.

Jag fick ge samma svar idag. Klart att barnet blev ledsen, men vad ska jag göra? Jag ska inte ljuga för att skydda pappan. Samtidigt vill jag inte göra mitt barn ledsen.

Jag har ett annat barn där pappan inte ringde o gratulerade sitt barn på födelsedagen för barnet vill inte träffa sin pappa.

Vems fel är det då? jo pappans! Det är inte barnet som hela tiden ska hålla kontakten utan ansvaret ligger faktiskt hos den vuxne. Iaf så ska han föreställa det!

Idag är det de flesta mammor som får vårdnaden på sina barn. Jag har inte sagt att det alltid är det mest lämpliga. Jag tycker även att pappor ska få den möjligheten för visst är det väl så att det inte alltid behöver vara mamman som är den mest ansvarsfulla föräldern?

I mitt fall vågar jag säga att det är så. Däremot så tycker jag synd om många pappor som hamnar i den fällan där mamman tar över barnen precis som att det vore en sak i hemmet. En ägodel.

Barnet har rätt till sina båda föräldrar o när föräldrar skiljer sig så är det inte barnen som gör det.


Sen när mammor låter sitt barn stanna kvar hos pappan efter en skilsmässa så kan man höra folk säga att mamman inte vill finnas vid barnet. Det handlar om att man gör det som är bäst för barnet. Det värsta som finns är när föräldrar står o drar i sina barn o gör det till en tävling!

Ja...mina tankar efter några meningar med mitt barn. Iaf så kan jag säga en sak o det kommer direkt från hjärtat.

-Jag hatar föräldrar som gör barn men sen struntar blankt i dom. Dags för dom att växa upp och börja ta sitt ansvar!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vill du rösta på min blogg? Tryck på knappen undertill.

6

Tioårig flicka fortsatt försvunnen

Ännu ett barn är försvunnen. Jag hoppas vid gud att flickan lever. Man blir så berörd när man läser sådant här. Man ska kunna låta sitt 10-åriga barn gå till en lekplats utan att det barnet ska försvinna. 

När jag bodde i Eslöv (Skåne) för flera år sen så fick jag leta efter min son. Vi gick gård upp och gård ner. Letade i källare och gick ner mot staden. Jag tyckte att Eslöv var litet men när man ska leta efter ett barn så är det mer än tillräckligt stort.

Paniken växte och man började tänka negativt. Väldigt negativt. Det var som om man försökte förbereda sig själv utifall att det värsta skulle hända. Mitt i den tankegången så vände man och tänkte att det är klart att vi hittar honom.

Vi var 14 st som gick o letade och timmarna gick. Mörkret kom och jag var helt förstörd. Det var en stor lättnad när han väl kom tillrätta. Han hade i godan ro suttit hos en kompis och spelat spel och glömt bort tiden. Det var bara det att jag visste inte att han hade gått dit. Han var ute på lekplatsen precis utanför och träffat en kompis och sen drev dom bort.

Jag hoppas att denna flickans föräldrar i Svenljunga har lika stor tur som jag hade. Jag hoppas att flickan sitter någonstans och har glömt bort tiden.

Dagens Nyheter - Göteborg-posten -Svenska Dagbladet - Expressen

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vill du rösta på min blogg? Tryck på knappen undertill.

Follow En 7 barnsmammas vardagsliv

%d bloggare gillar detta: