Kategori: Barnen

Idag har jag varit i Kalmar.....igen. Det känns som att jag bor där snart. Så mycket som jag är och kommer att vara i Kalmar nu har jag nog inte varit sammanlagt under de 9 år som vi har bott här. Det gick bra där inne i alla fall. Det blev en snabb visit för efter mötet så åkte vi hem igen. Då var det bara att göra middag. Det blev biff med potatis och gräddsås.

Hampus klass hade Öppet hus i skolan så vi alla åkte dit. Vi kikade runt på allt fint som Hampus och hans klasskamrater hade gjort. De är mycket duktiga och kreativa faktiskt. Det blev lite fika och sedan lite lek på skolgården.

Nu är vi hemma och bara sitter en stund. Snart är det dags att lägga barn. Det blir bara jag som sköter det då sambon är iväg på jobb...igen. Jag ska nog slänga mig i sängen för jag har lite ont i mitt huvud och jag är så trött. Det har varit en del nu den sista tiden som har tagit på mina extrakrafter. Jag har lärt mig en sak i alla fall. Jag ska aldrig mera låta någon utnyttja mig för egen vinning skull.

Ni får ha en fin kväll. Det ska jag försöka att ha.

Varit på läkarkontroll med Benjamin. Tar en halv dag att åka buss känns det som men det är smällar som man får ta. Det blir en del åkande in dit nu ett tag framöver.

Allt bra med Benjamin. Skönt det. Innan vi kom in till doktorn så spelade vi Fia med Knuff. 3 partier blev det och Benjamin vann alla tre 🙂

När jag kom hem så var det dags för att vika tvätt. Katty, Andrés flickvän hade varit så duktig som hade tvättat till mig. Det blev en hel del att vika men det var skönt när det var gjort. Jag har dock ont i min rygg nu men det är smällar man får ta.

Barnen är lagda och de stora kidsen är ute och går. Förutom Stéphanie som faktiskt redan har lagt sig. Robin sover över hos en vän så han är inte heller hemma. Fredrik är iväg och åkte efter han hade ätit middag efter jobbet. Det är tre timmar sen han åkte iväg. Det är lika bra att gå och lägga sig.

Ni får ha en fin kväll och sköt om er 🙂

Snart har helgen gått mot sitt slut. Det är några timmar kvar på denna dagen men ärligt talat så skulle jag kunna gå och lägga mig nu. Det är en halvtråkig dag med regn som öser ner.

Helgen har annars varit bra. Den började i fredags med att jag och Fredrik var utbjuden till min svärmor på mat. Det var en liten mysig tillställning med flera av Fredriks släkt. En moster, två kusiner med partner och barn, en morbror och en dotter. Vi fick en välkomstdrink innan maten serverades. Det blev kött med potatis och jag kan säga att det var väldigt gott och mycket trevligt.

Även ikväll hade min åttaåring sitt första disco 🙂 Det var en åttondeklass som hade ordnat med disco för lågstadiet på sin skola. Han fick med sig pengar till inträdet och lite pengar att handla för. Han hade dansat på som bara den sa han och det tror jag inget annat om heller. Han hade haft jätteroligt.

Idag har vi varit i kyrkan. Beatrice var med i en musikal och Hampus var med i "kören". De var jätteduktiga allihop. Musikalen gick ut på att det man kan göra för någon annan är gratis. Att vara en fin vän och ge en hjälpande hand kostar ingenting. Lämna ingen utanför utan var

Efter kyrkan så åkte vi till Harry´s i Borgholm för att en god pizzabuffé och bowla lite. Jag bowlade inte för jag har fortfarande ont i min sida. Det är något virus som satt sig i muskeln sa doktorn. Ingen Ipren hjälper fast doktorn sa att det nog skulle göra det. Får väl se hur det går med den saken.

Innan det var slut i kyrkan så tände vi ett ljus. Den som ville fick gå fram. Jag gick fram och tände ett ljus för min älskade pappa.

Det är min tjej som är i grönt och vem som är min pojk kan man inte ta fel på. Han är den ende som är kille 🙂

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och bara vara en stund. Ha en fin kväll!

Min älskade dotter. Hon går ut 9:an i år och ska förhoppningsvis börja i gymnasiet till hösten. Hon är inte helt säker på vilken linje hon ska ta men hon har skolan klar i alla fall. Hon är en duktig tjej som hjälper mig mycket här hemma. Jag hade önskat att jag hade haft lite mer tid så att hon och jag hade kunnat göra något tillsammans. Vi snor så mycket tid vi bara kan och vi brukar vara ute och gå på kvällarna. En dag ska jag ta med henne till Kalmar och shoppa lite för det är hon värd.

Puss och kram min prinsessa. Du är så vacker både på insidan och utsidan!

Fattar du vad jag kunde ha gjort med 225000??

Så varför skaffade ni mig om det är så hemskt att betala skrev sonen till sin pappa. Svaret blev: Som om jag hade nått val??

Dessa rader skrev pappan till en av mina söner. Han har inte brytt sig så mycket under årens gång och de gånger han verkar ha brytt sig så har min son blivit kränkt i stället. En gång hämtade han sonen och det första han fick göra när han kom in genom dörren var att säga åt honom att bada. Sedan klagade han på sonens kläder och tyckte att man skulle ha skinnjacka när man gick ut. Sonen ville inte ha någon skinnjacka.

För något år sedan så fyllde sonen år och hans pappa kom med en dator. När han lyfte av den från bilen sa han till sonen att han kunde lika bra få den, annars hade han slängt den på soptippen. När vi testade datorn så fungerade den inte.

Sonen har blivit gratulerad ett fåtal gånger och några jular har han fått en julklapp. Sonen är snart myndig så det har inte varit mycket som denna pappa har funnits vid sin sons sida. Det enda min son ville var en bekräftelse på att han faktiskt var en son till honom som han älskade med hjärtat.

Pappan har betalt underhållsstöd till sonen och det är det han menar på att han har betalt 225 000 kr på. Det som jag tycker är hemskt är sättet han uttalar allt på. Mellan raderna så kan jag i alla fall läsa att pappan hade hellre haft pengarna själv än att spendera dom på sin son. Jag har aldrig krävt en enda krona av pappan och det har jag sagt till honom men då fick jag samma svar, att han betalar underhåll.

Ja barn kostar. Ville han inte ha barn så kunde väl han ha tänkt på skydd. Sonen var inte planerad men när jag blev gravid och bestämde mig för att föda honom så var sonen välkommen och mycket älskad.

Pappan och jag träffades under en sommar. Till min son sa han att vi träffades 4 gånger. Han kan inte räkna med andra ord. Varannan vecka så arbetade han fulla dagar och varannan vecka så  var han hemma. Dessa veckor spenderade vi tid tillsammans. Han var nere hos mig i min lägenhet och jag var uppe hos han i hans lägenhet. Vi bodde i samma trappuppgång så det var inte så svårt för oss att träffas.

Medan jag väntade sonen så mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag var rädd att denna man skulle göra mig illa så att jag tappade barnet för han ville absolut inte ha det. För mig fanns det inget annat val än att föda det. Sonen var en del av mig. Det var här vi slutade att träffas, när jag blev gravid. Jag visste att jag kunde bli gravid och det visste han med.

Som om jag hade nått val??

Ja det hade han. Han valde att blunda.

Ett barn kostar mer än 1173 kr i månaden. Underhållet ska vara hjälp till kläder och mat. Allt annat får man betala själv. Vem har betalt det? Jo jag och det har jag gjort med glädje. Visst vi har haft det kämpigt och speciellt när jag var ensamstående med fem barn och ingen förälder ville ta ansvar, men vi har klarat oss och jag tycker att jag har lyckats bra med min uppfostran med mina barn.

De sista 8 1/2 åren har jag fått hjälp av min nuvarande sambo som snart ska bli min äkta hälft. Fredrik har funnits där för barnen och han behandlar mina barn som sina egna. Som min son skrev till sin biologiska pappa: Fredrik är min far. Han har gett mig mer på 2 minuter än vad du har get mig på 17 år. Då menar inte sonen pengar utan allt annat som en pappa kan ge sina barn. Något som är gratis och det gör gott för själen. Nämligen att älska!

Jag hade rätt om denna ryggradslösa man. Jag sa till sonen att det är inte han som förlorar på det här utan det är den biologiska pappan. Min son är en stilig ung man som har glimten i ögat. han är rolig och trevlig och framför allt artig. Han är mån om sig själv och andra i sin omgivning. Jag är stolt över att få kalla mig mamma till honom. Jag älskar honom enormt mycket och fan ta den som trycker ner honom. Han är värd så mycket mer än vad hans biologiska pappa ger honom. Tack och lov så får han det av Fredrik.

Då har man firat minstingen i familjen. Han blir sex år idag och han är så stolt 🙂 Tänk så glada barnen är för att fylla år och bli ett år äldre. En annan vill stanna i åldern och inte bli så mycket äldre. Ja missuppfatta mig inte nu 😉 Det har varit en bra dag i alla fall. Pontus fick både leksaker, spel och pengar. Mormor, Lasse, Peter och Diana firade han i helgen. De åkte hem i morse.

Själv är jag helt slut faktiskt. Jag har varit ute och gått nästan hela dagen, men det har varit skönt men mina höfter tycker nog inte detsamma. Synd för dom hahaha...

Bilderna nedan är tagna idag. Måste bara säga att fotot på min äldsta dotter bjuder hon på. Hon gjorde grimasen med flit 🙂

Idag för 6 år sedan så låg jag inne på Kalmars sjukhus och skulle föda barn. Iaf så var det det jag hoppades på att göra för fy vad jag hade ont. Pontus låg i säte och veckan innan var vi inne för en vändning. Det var ingen höjdare vill jag lova för fy vad det gjorde ont. De lyckades efter ett tag vända honom men de sa oxå att han kunde vända sig tillbaka till säte. Så vi fick veta att så fort jag kände värkar så skulle vi åka in till BB och göra ett ultra för att se om han låg rätt eller om han hade vänt sig till säte igen.

Idag för 6 år sedan så började mina värkar komma i gång 12:10 på middagen men vi åkte inte in förrän runt 15:30-16:00 ca för det gick 10 minuter mellan värkarna. När vi kom in så var det en lättnad att se att han låg rätt. Vi åkte hem igen för jag var bara öppen två cm. Vi har ju en bit att köra. Inte så lång iofs men ca mil ha vi, men vi körde hem. Jag försökte ta det lugnt och vila men det gick inte. När klockan var runt  19 så åkte vi in. Kl 20:10 så satt jag i deras fåtölj i förlossningsrummet. De tog prover pga att jag hade grav-diabetes.

Allt såg bra ut men trots det så mådde jag dåligt. Jag kunde inte ta på vad det var och de kunde inte hitta något men efter varje värk så blev det hela mycket sämre. Jag darrade i hela kroppen och kunde inte kontrollera min kropp överhuvudtaget. Jag visste inte varför jag inte mådde bra. Jag visste bara att det måste snart vara över för jag orkade inte mer. Ärligt talat så trodde jag inte att jag skulle överleva förlossningen. Jag vet inte varför men det kändes så.

Hur som helst så helt plötsligt så fick jag krystvärkar och med barnmorskornas hjälp så föddes ett vackert gossebarn och då var klockan 22:26. Han var 52 cm lång och vägde 3700gram.

När allt var över då slog det hela mig. Eller rättare sagt det var Fredrik som fick mig att inse att det var ångest jag hade haft i alla timmarna som jag låg där. Det första jag sa till Fredrik när jag hade fött var: Jag klarade det! Jag trodde jag skulle dö. Jag låg med dödsångest i 10 timmar och det är det värsta jag har varit med om.

Min gosse föddes iaf och han var så underbart go. En liten rödtott var han. Det första kortet till vänster är han inte gammal. Han ligger och myser hos mamma och jag ska erkänna att han ligger så fortfarande fast han är 6 år.

Idag blir det födelsedagsfirande och sonen har valt spagetti med köttfärssås till middag idag. Tur han ändrade sig för först var det kroppkakor. Jag gör gärna kroppkakor men det tar sin lilla tid och det finns så mycket annat som ska fixas ändå 🙂   Han vill inte ha en riktig tårta utan han vill ha daimtårta så det får det blir.

Ett stort GRATTIS till min minsting. Han är så glad över att fylla år så när vi kom till dagis så var det första han sa: Jag är sex, jag är sex i en glad ton 🙂