web analytics
Gå till innehåll

Alla behöver vi skratta och det var precis vad jag fick göra igårkväll. Det var längesedan som jag hade så roligt och glömde bort mina problem. Det var fullt med folk och det var jobbigt men när Katrin Sundberg kom ut på scen så var det som att alla andra bara försvann. Jag tänkte inte mer på dom.

Föreställningen var kanon. Hon är ju bara för härlig. Har alltid älskat hennes humor och vem kan glömma bort hennes serie Häxan surtant?! Hahaha...Ja hon är en stor favorit!

Jag har fått umgåtts med min yngsta dotter. Det har varit så mysigt. Som jag har saknat henne! Hon är så duktig. Hon och hennes pojkvän flyttade tvärs över hela landet. Pojkvännen går i skolan och jobbar samtidigt och min dotter har fått ett arbete som hon trivs med. Dom är jätteduktiga!

Idag händer det inte så mycket. Vi ska ta det lugnt och ta dagen som den kommer. Jag hoppas ni alla har en fin dag så här långt. Kram kram.

När jag var 11-12 år så fanns det en liten pojke som hette Mikael. Han bodde tillsammans med sina föräldrar två hus bort. Vi bodde i en lägenhetslänga. Vi i nr 17 och Mikael i nr 19. Jag älskade denna lille pojk. Det var ofta som jag ringde på deras dörr för att fråga om jag fick ta Mikael till lekplatsen och det fick jag. Två av mina kompisar lånade två andra barn och tillsammans gick vi till lekplatsen och lekte.

Idag när jag tänker tillbaka på min barndom så är det just detta minne jag sätter fram i ljuset för deta är ett av de väldigt få minnen som jag har som är glada och positiva. Jag älskade att ha någon som jag kunde få ta hand om. Det gjorde att mina egna problem försvann för en stund. Det fick mig att tänka på annat.

Det var stunderna med Mikael som fick mig att orka lite till. Under denna tid så gick jag i skolan där jag ofta blev mobbad, men trots att jag både blev fysisk och psykiskt misshandlad så längtade jag till skolan. Det blev en fristad för mig. Men gudarna ska veta att det ändå var en plåga att gå dit varje morgon!

Ibland undrar jag hur det har gått för lille Mikael. Jag hoppas att han har fått ett bra liv och att han är lycklig.

Jag har alltid älskat barn. Det kanske märks med tanke på att jag har sju stycken 😉 Jag har kämpat för att dom alla skulle få det bra. Finnas där för dom och hjälpt dom framåt. Tycker att det är väl det enda som jag har lyckats med här i livet. Att få duktiga barn som står mig varmt om hjärtat. Dom vet att jag älskar dom över allt annat. Skulle göra allt för dom!

Jag har vackra barn som har lyckats bra här i livet. Några av dom har gett mig barnbarn som verkligen är livets gåva. De är underbara ❤

Tisdag morgon med allt vad det innebär. Jag har bestämt mig för att tisdagar ska bli den dagen då allt står stilla här hemma förutom middagen och allt jobb med hundarna. Jag behöver denna dagen till att bara vara. Terapin tar en hel del energi.

Det börjar bli allt kyligare om dagarna nu. Det är riktigt kallt ibland. Vintern är långt ifrån min favoritårstid det bara går att komma. Jag fasar för snön! Dock så kan jag ändå tycka att det kan vara vackert. När hösten är i full "blomning" så bjuder den på många vackra färger.

Ja träden är nästa helt nakna. Det är inte många löv man ser. Oftast så är marken täckt med dom istället. Men fast det kan vara vackert så här års så längtar jag till våren då allt blommar upp igen. Där allt får nytt liv.

Det är 2 1/2 månad kvar tills jag fyller 50 år. Jag har levt mer än halva mitt liv. Tiden som har varit har sprungit iväg men ändå så känns det som att jag levt ett helt liv i vissa situationer. När jag tänker på livet framöver så känns det som evigheter, ändå så vet jag att tiden i evigheten går otroligt fort.

Det gäller att fylla livet med det jag vill med andra ord. Vad önskar jag mig av livet? Vad vill jag fylla min vardag med? Hur ska jag uppnå mina mål? Vilka mål har jag? Ska kanske börja där? Kan ju vara bra i och för sig. Ja det är frågor som jag funderar ut svaren på.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Önskar er en fin dag.

Tisdag morgon med allt vad det innebär. Jag har bestämt mig för att tisdagar ska bli den dagen då allt står stilla här hemma förutom middagen och allt jobb med hundarna. Jag behöver denna dagen till att bara vara. Terapin tar en hel del energi.

Det börjar bli allt kyligare om dagarna nu. Det är riktigt kallt ibland. Vintern är långt ifrån min favoritårstid det bara går att komma. Jag fasar för snön! Dock så kan jag ändå tycka att det kan vara vackert. När hösten är i full "blomning" så bjuder den på många vackra färger.

Ja träden är nästa helt nakna. Det är inte många löv man ser. Oftast så är marken täckt med dom istället. Men fast det kan vara vackert så här års så längtar jag till våren då allt blommar upp igen. Där allt får nytt liv.

Det är 2 1/2 dag kvar tills jag fyller 50 år. Jag har levt mer än halva mitt liv. Tiden som har varit har sprungit iväg men ändå så känns det som att jag levt ett helt liv i vissa situationer. När jag tänker på livet framöver så känns det som evigheter, ändå så vet jag att tiden i evigheten går otroligt fort.

Det gäller att fylla livet med det jag vill med andra ord. Vad önskar jag mig av livet? Vad vill jag fylla min vardag med? Hur ska jag uppnå mina mål? Vilka mål har jag? Ska kanske börja där? Kan ju vara bra i och för sig. Ja det är frågor som jag funderar ut svaren på.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Önskar er en fin dag.

Äntligen fredag. Ibland går dagarna så sakta fram. En vecka kan ibland kännas som två. Jag har haft några bra nätter nu i alla fall där jag har fått sova någorlunda bra. Sömnen är viktig. Idag känner jag mig ändå som en människa i alla fall 😉

Sitter i min dotters lägenhet då jag är hundvakt idag. Igår hade jag äran att ha mina barnbarn en stund. Var hemma hos sonen och hans sambo. Deras dotter var smått sjuk men är pigg igen. Skönt!

Wilja som flickan heter är ju bara för underbar. Hon och Sebastian väckte mig med kramar och så säger Wilja: Så långt hår du har. Så vackert! Hon är fem år gammal. Henne skulle jag vilja vakna upp med varje morgon hahaha. Hon är så artig den flickan.

Det närmar sig helg. Mina planer är att mysa med mina pojkar. Kanske se en film. Ta en promenad, sitta och prata. Allt det där dom vi brukar göra. Man får passa på medan barnen ännu har tid för deras gamla mor 😉

Ja jag blir snart 50 år. Det skrämmer mig lite. Inte att bli 50 år i sig utan åren som har varit har försvunnit på något sätt. 50 år är en lång tid. Vad har jag åstadkommit under dessa åren? Ja jag har blivit mamma till sju barn. Fått två missfall. Jobbat inom olika yrken men...mer än det? Ingenting. Jag har fostrat mina barn och försökt och pusha dom i rätt riktning. Jag tycker ändå att jag har lyckats bra med mitt moderskap. Dock så har jag tvivlat många gånger på om jag gjort rätt. Jag har gjort mitt bästa i de situationer som har dykt upp. Skulle någon fråga mig vad jag är så skulle svaret bli mamma. Det är väl som mamma jag känner mig hemma med.

Varje dag så kommer Hampus och pratar om både skola, fritidsintressen och flickor. Det är skönt att veta att ens 15-åriga son känner sig bekväm med att prata om allt det där med sin mamma. Han spelar keyboard och sjunger. Lär sig via Youtube. Han vill ofta att jag ska lyssna på någon låt och det gör jag gärna. Han är så duktig. Pontus kommer ofta och vill ta en promenad så det gör vi. Då pratar vi om allt och ingenting. Pontus är 13 år och det är så roligt att han vill umgås med sin mamma 😊

Det är något som jag är glad över. Att alla mina barn har kunnat komma till mig och prata om allt och ingenting. När jag tänker på det så kan jag sträcka på mig lite grann. För det bevisar att jag alltid har funnits där för mina barn. Det är för mina barn jag lever. Nu har några av dom berikat mig med barnbarn med. I skrivande stund har jag 5 biologiska och ett bonus. Det är vad en del andra kallar det. Jag säger att jag har 6 barnbarn. Jag fick ett på köpet när sonen träffade sin sambo 😊

Älskar er över allt annat ❤

Nu ska jag ta en kopp kaffe och bara njuta av tystnaden en stund

När jag var barn och bodde i Hörby i Skåne så hade vi katter. Det var speciellt en katt som jag bara älskade över allt annat. När jag var ute så följde han alltid efter mig. Med honom kunde jag prata om precis allt. Han lyssnade. I och för sig så var han ju tvungen till det 😉

Jag kom hem från skolan och där satt han på trappan. Vi satt utanför huset och jag kunde prata ut om hur min dag i skolan var. Oftast så var skoldagen inget att minnas med glädje så det var skönt och kunna prata med någon som inte dömde mig. Vår katt hette Poppe och var den finaste katten som jag någonsin sett. Han såg ut som de flesta bondkatter men han var ändå något utöver det extra. Han älskade mig för den jag var!

Jag har haft några andra katter som var som Poppe. Min sista hette Simba och även han älskade mig för den jag är och jag älskade honom. När han blev överkörd så grät jag som ett litet barn. Någon sa till mig då att: Det är bara en katt!

För mig var det inte bara en katt. Det var en familjemedlem som jag miste. Det är så jag ser på alla mina fyrbenta djur. De är familjemedlemmar!

Idag har jag inga katter som vill bo inomhus. Jag har däremot hundar. Sally är den första hund som jag själv har ägt (äger). Köpte henne av min bästa vän Carina. Sally står mig varmt om hjärtat. Även hon finns där för mig. Alltid. Sally skulle jag inte kunna vara utan. Idag är Sally sju år gammal. Tänk vad tiden springer iväg.

Sally är min bästa vän henne kan jag alltid lita på. Av henne blir man inte sviken och oavsett vad man har gjort så älskar hon mig. Det är något som jag alltid kan lita på!

Nedan ser ni foton på Sally som valp och som hon ser ut idag. Hon har vuxit upp till en stolt tik 😉

Då har vi kommit in i november månad. Det närmar sig jul och det med stormsteg. Alla helgons afton har varit och detta året är första året som jag inte har gått till pappas grav för att tända ett ljus. Jag skäms. Men jag har legat dålig i förkylning. Utmattad var man innan så förkylningen gjorde ju inte tillståndet bättre. (Fick veta av en vänlig själ att alla helgons afton är kommande lördag. Tack för att du sa till ❤)

Det är i stort sett bara jag som går till graven förutom mina familj här hemma och övriga barn och barnbarn. Jag ska dit när jag har blivit bättre. Vill inte ut nu när jag mår som jag gör. Är rädd för att få lunginflammation. Men jag är på bättringsvägen nu i alla fall.

Jag hade egentligen terapi idag men fick skriva till min terapeut att jag blev hemma idag. Jag tar nya tag nästa måndag. Då borde jag vara på benen igen. Detta är faktiskt första gången som jag själv lämnar återbud och då har jag ändå gått på terapin sedan den 1:a juni 2020. Jag har skött mig med andra ord 😉

Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt ibland och gå dit. Men jag gör det i alla fall. Jag vill gå dessutom. Ja hur går detta ihop? Jag sitter där och får ångest men jag vet att det kommer bli bättre. Jag vet att terapin fungerar då jag faktiskt gör framsteg.

Denna veckan har pojkarna höstlov. Vi har inget planerat utan vi kommer ta dagarna som dom kommer. Se lite film och bara umgås.

Jag hoppas att ni alla får en fin dag. Sköt om er!

Ligger på soffan och gör absolut ingenting. Jag är helt slut och då har jag inte gjort något. Kan det vara därför? Eller är det min kropp som säger att jag stressar för mycket så jag måste återhämta mig? Oavsett så känner jag mig så fruktansvärt lat. Men jag får vara det idag. Jag tänker inte säga emot min kropp. För en gång skull så ska jag lyssna på den.

Idag åker jag hem från Kalmar. Ska bli roligt och se de andra i familjen igen. Ska bli roligt och se hur hundarna kommer reagera. Sally brukar springa flera varv i trädgården. Ibland försöker hon klättra över grinden. Då har jag bara varit i affären. Nu har jag inte varit hemma sedan i söndags.

Jag och Ariel myser. Ariel är Sallys valp 😊 tillika min dotters hund.

Det är härligt med djur. Dom älskar en för den man är. Dom är en trogen och finns där alltid samt så pratar dom inte bakom ens rygg!

Nej. Nu ska jag in i duschen och försöka komma igång med dagen. Ha det så gott och sköt om er!

Vaken mitt i natten och har svårt att somna om. Ingen nyhet. Det är ju så mina nätter brukar se ut. Det är så många tankar som far runt i mitt huvud. Känslor som maktlöshet har etsat sig fast. Jag känner mig otillräcklig.

Det är nu jag skulle vilja ha en direktkontakt till himlen och ringa Carina. Vill höra hennes lugnande röst. Det är så mycket som händer i mitt liv just nu och det hade varit så skönt att ha någon som lyssnade. Ha någon att bolla ens tankar med. Hjälp med att komma med lösningar. Det känns som att jag står alldeles ensam.

Ibland går maktlöshet över till rädsla. Det känns som att någon skrynklar ihop mitt hjärta och stampar på det. Ja det gör ibland riktigt ont.

Livet är som det är när det inte blev som det skulle!

Sitter i min säng och dricker dagens första kopp kaffe. Det är tyst i huset. Pojkarna sover än. Så här tyst har det nog aldrig varit. Inte ens hundarna ger ljud ifrån sig. För två månader sedan var det fullt hus här, men nu har tvillingarna flyttat så även Benjamins flickvän och son...så klart. De är numera sambos i en egen lägenhet här i stan. Barnen blir stora.

Tiden springer iväg. Om fyra månader blir jag 50 år. Jag har levt mer än halva livet och det får mig att fundera på livet över lag. Vad har jag åstadkommit under dessa åren? Hur kommer mitt liv att se ut när mina yngsta barn blir vuxna? Sedan tänker jag på terapin som jag går på. Även där har vi pratat om saker som får mig att fundera på samma saker. Vad vill jag ha ut av livet? Vem är jag? Egentligen!

Många frågor men inga svar...än!

Jag vaknade i natt av att en av mina hundar skällde, efter det hade jag svårt att somna om. Hunden väckte mig mitt i en konstig dröm som jag hade svårt att skaka av mig ändå så kom jag inte ihåg vad den handlade om. Dock så fanns känslan kvar i kroppen.

Idag ska jag ta det lugnt. Har inte ens tvätt att ta hand om. Min tvättkorg har aldrig varit tom förut, men det är skönt och kunna se botten på den.

Jag önskar er alla en fin dag. Sköt om er!

%d bloggare gillar detta: