Det är inte ofta jag surfar runt på Facebook. Jag får upp aviseringar men går inte alltid in. Ibland tänker jag att jag kollar det sen. Men det där sen kan bli aldrig. Mestadels för att jag glömmer bort det. Mitt minne är inte alltid det bästa. Ibland när jag kommer ihåg att gå in så trillar man över tänkvärda bilder och texter. Så Facebook är ändå en plats som man får tid att tänka efter på Ibland. På hur saker och ting kan vara. Hur det är och hur andra kanske har det. Facebook kan få mig i alla fall att tänka efter.
Ovanstående bild låg i mitt flöde på Facebook. Min första tanke var att så rätt det är. Det är ju så det är. Inte alltid men ibland...för någon. För mig så måste jag erkänna att den både stämmer och inte stämmer. Själv erbjuder jag alltid min hjälp och det oavsett om jag egentligen inte orkar. Dumt då jag egentligen måste tänka på mig själv. Har dock alltid tänkt på andra före mig själv. Sedan stämmer den inte alltid när det kommer till mig. Jag får oftast fråga om hjälp. Det är inte alltid jag får den och det är sällan jag ber om den men det är också för att jag sällan får den helhjärtat. Andra orsaker är också att jag sällan ber om hjälp för att jag inte vill att andra ska dras med det som är mitt. Att inte belasta dom.
Men visst har jag fått hjälp ibland. Men då jag sällan ber om den så är det så klart inte lätt att få hjälp. För hur ska andra kunna förstå att man behöver hjälp om man inte ber om den? Men måste man alltid behöva be om hjälpen? Visst hade det varit skönt och tryggt att få vetenskapen om att det finns någon som bryr sig så pass mycket så att de erbjuder sig hjälp när de ser och hör att hjälpen verkligen skulle behövas? Det är inte ofta som någon gör det så därför frågar jag sällan.
Ja Facebook kan få en att tänka som sagt. Ingen skillnad denna gång.
Det fanns faktiskt en person i mitt liv som hjälpte mig mycket. Mest av att bara finnas där. Det var Carina. Vi fanns där för varandra. Vi pratade om livet. Om sorg och glädje. Idag har hon namnsdag. Grattis på namnsdagen min älskade vän ❤️ Du är älskad och saknad ❤️
Ja...Hon gick bort rent för tidigt. Det finns ingen rättvisa här i livet.
Ja livet är som livet är. Man kan bara göra sitt bästa för att göra det absolut bästa med sitt liv. En dag så är det över. Man får göra det som är värdefullt. Samla på sig fina minnen för de tillfällen då man verkligen behöver något positivt I livet för att orka med dagarna som kommer. Igår var en av dom dagar som skapade fina minnen. Min näst äldsta son med familj kom för att gratulera Fredrik då han precis har fyllt år. Vi fikade och pratade. Vi hade det riktigt trevligt. Ja jag kan ju bara prata för mig själv egentligen men jag hoppas att dom andra med hade det. Barnen var med. Så roligt att träffa dom. Det var ett tag sedan.
Jag hoppas att ni alla har en fin dag. Sköt om er. Kram kram.
