Jag trodde att våren var kommen, men det verkar som att vintern inte vill släppa taget riktigt. Det är minusgrader och fruktansvärt kallt (tycker jag iallafall)
Igår var jag på terapin. Så trött jag var efteråt. Hjärnan arbetar på högvarv. Minnesbilder, tankar, jobbiga känslor. Ja dom avlöste varandra. Ibland blir jag så trött på mig själv. Jag vill orka, kunna mer än vad jag gör och kan. Ibland så känner jag mig så feg som inte vågar...men ändå så är jag på rätt väg. Tar lite längre tid bara. Försöker se det positiva I allt ändå.
Samma tid nästa vecka, sedan är det uppehåll en vecka. Påsken kommer emellan. Ska försöka och njuta av dom lediga dagarna. Har några planer men jag ska ändå på något sätt ta dagarna som dom kommer.
Idag ska jag faktiskt bara ta det lugnt. Ta hand om mina hundar och bara vara. Behöver vila mitt huvud. Jag hoppas att ni alla har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram!
Allt som hänt börjar komma ikapp en nu. Ångesten tar över och sorgen dimper ner som ett brev på posten. Jag går upp på morgonen. Försöker hitta en jämn rytm under dagen. Försöker gå igenom den på bästa möjliga sätt, men mitt psyke orkar inte. Att gå med ångest är ett rent helvete. Ovanpå det så går man med ovisshet som ger en ännu mer ångest. När kvällen kommer så känns det som att det är dagar som har gått. Jag välkomnar sängen. Är så trött. Men det känns ibland för jävligt då ännu en sådan här dag kommer därefter. Vore inte en dag tillräckligt? Eller två?
Jag är så trött på att gnälla! Så varför gör jag det då? Ja...Det kan bero på att det är skönt att släppa ut alla negativa tankar och känslor! Bli av med giftet så att säga. Men hjälper det? Ja för stunden i alla fall!
Just nu skulle jag vilja bo i en liten timmerstuga i skogen. Bo nära naturen och få andas in lugnet. Få det att sprida sig via mina andetag. Sitta framför en varm brasa och njuta av värmen som den ger. Att stänga ute omvärlden bara för en liten stund. Jag behöver det.
Ännu en helg är på ingång. Vad är planerna för den? Ska ni hitta på med något roligt? Själv har jag inga planer alls. Vill inte planera någ för det blir sällan som man planerar. Jag ska försöka ta dagen som den kommer. En sak ska jag i och för sig göra. Jag måste tänka efter på hur jag vill min framtid ska se ut och på hur jag når dit. Min dröm ligger på vila. Kanske förblir den bara en dröm...men jag har försökt i alla fall.
Önskar er alla en fin helg. Sköt om er. Kram kram!
Vaknade tidigt i natt. Klockan var inte ens 03. Gick upp vid 04:10 och tog dagens första kopp kaffe. Åkte in med Fredrik till Kalmar vid 05. Lämnade av två hundar till min dotter. Hon ska hjälpa mig med att ta dom till veterinären för att få sin årliga kontroll. Själv så ska jag på terapin så jag kan inte göra det själv.
Sitter just nu på sjukhuset och andas in lugnet. Det är inte många människor man ser vid denna tiden. Skönt när det är lugnt och stilla. Man får tid att tänka och reflektera. Det är inte alltid så bra att göra det för just i dom stunderna så kan man glida iväg till gamla minnen. Men det är också väldigt nödvändigt ibland. Det är via dåtiden som beslut kan fattas för framtiden.
Jag brukar jämföra nu mot då. Allt är så klart mycket bättre än då men är det nuet som gör mig lycklig? Är jag värd bättre? Att bli hörd och sedd. Jag finns ju faktiskt, men lever jag? Det är i sådana här stunder som jag saknar Carina än mer. Jag hade behövt höra hennes tankar om allt. Jag andas in och med handen på hjärtat så kan jag nästan höra hennes råd. Det är en tröst i det hela.
Jag är så dålig på att ta för mig. Tänker ofta att det som händer idag är inte värre än det som hände förr, men ändå någonstans så kan jag tycka och känna att jag är värd mycket mer. Men jag vågar inte riktigt ta det där klivet som jag borde göra i sådana fall. Men samtidigt så får jag hjälp. Jag får mina knuffar då och då. Men jag tillåter det tänker jag. För visst hade jag gjort annorlunda annars? I nästa stund så tänker jag på det som jag alltid har gjort...jämfört. Det är en nackdel Ibland.
Nej! Jag borde få andra att förstå att jag är en människa med ett värde! Jag är ingen som är värd att trampas på! Jag är värd kärlek och respekt!
När jag läser det sista stycket själv så känner jag mig som en liten mus. Jag är liten, oönskad och borde förstå att inget av det där är något som är ämnat för mig. Hur kan jag ens bara ha tanken på det? Jag gör det jag gör bäst. Sänker blicken, backar tillbaka till min hörna och blir obetydlig!
Jag hoppas att er dag har startat bättre! Jag låter kanske så negativ men jag försöker ändå se något positivt i det negativa. Med andra ord så kan min dag bara bli bättre. Ha det gott och sköt om er ❤️
Idag fyller mitt näst yngsta barn 17 år. Vart har dessa åren tagit vägen? Tiden springer iväg!
Ett stort GRATTIS till dig Hampus. Jag hoppas du får en underbar dag ❤️
När barnen fyller år så får dom bestämma nat. Det är egentligen ingen skillnad från andra dagar egentligen. Det är oftast barnen som bestämmer vad vi ska äta. Jag varierar maten så gott det går. Får barnen vara med och bestämma så äter dom maten. Idag har Hampus bestämt att vi ska ha kyckling med ris. Jag äter inte kyckling så jag ska ha torsk med potatis.
Jag vet inte om jag håller på att bli sjuk. Känns som att förkylningen hänger i luften. Är trött och hängig. Är trött efter gårdagens terapi. Arbetet slutar inte när jag går därifrån utan arbetet fortskrider därefter. Det gör mig trött. Sedan är ju innehållet tufft i sig.
Jag har inte gjort mycket idag. Varit nere på banken oväch lämnat in papper. Sedan har jag handlat på Coop till dagens middag. Det är allt. Nu sitter jag här hemma och känner mig låg. Kaffet smakar inte. Ska försöka göra dagen så bra som möjligt för Hampus i alla fall.
Idag följde vi min svärmor Iris till sista vilan. Tre veckor efter hon somnade in var det dags för begravning. Jordfästning. Den andra jag har varit med om i mitt liv.
Det var mycket folk. Många kom för att säga farväl. Vi kom in. Hennes vita kista var omringad av så många vackra gravbuketter. Jag gjorde vår egen igårkväll. Tog några timmar. Vi kunde lika gärna ha beställt vår men Iris tyckte om mina dekorationer som jag brukar göra till gravarna i vanliga fall så tänkte att denna kunde jag ge henne.
Vi sjöng fina psalmer, lyssnade på prästen när han pratade om Iris tid här på jorden. Hampus sjöng och delade i kyrkan. Först sjöng han Hallelujah och sedan Amazing Grace. Det var så vackert och så rörande. Iris hade varit glad och då otroligt stolt. Det hela slutade med en inspelad låt som Iris själv gjorde för snart 50 år sedan. Öland lycksalighetens ö. Så fin. Så vackert . Inte ett öga var torrt tror jag. Inte mina I alla fall.
När själva akten i kyrkan var över så gick vi i ett tåg efter kistan. Såg den sänkas ner i jorden och tog ett sista farväl. Rosor smyckades på den vita kistan. Resten av dekorationerna lades runt där hon låg. Vackert! Efteråt då blev det en minnesstund i församlingshemmet. Det var så fint. Ett fint avslut.
Nu kommer nästa fas i sorgen. Nu får man smälta allt som hänt. Förstå att hon inte längre finns. Det kommer aldrig bli fler stunder då vi satt och drack kaffe, njöt av en god middag, eller bara satt och pratade.
Kära Iris ❤️
Jag är så glad över att fått lära känna dig. Det har varit upp och ner ibland. Vi har haft starka viljor båda två. Jag är så glad över att du kom och firade Hampus på hans födelsedag. Isen bröts och ny respekt odlades. Jag kommer sakna dina kommentarer. Du sa som det var. Härligt. Precis så som jag vill ha det. Kommer sakna din goda mat. Dina släta bullar och colakakor. Jag vet att det låter si så där men det var via mat och fika vi pratade och hade roligt. Kaffetanter var/är vi båda två. Kommer tänka på dig var gång jag ser en kopp kaffe.
Dy har gjort ett stort avtryck hos folk. Det är många som ser upp tull dig. Jag förstår varför. Dubär en bra förebild. Jag säger som jag säger om pappa. Du kommer finnas kvar med hoss här hemma. Du kommer finnas med oss vart vi än går. Tack för allt Iris ❤️ Sov i frid. Må änglarna sjunga för dig ❤️
Jag har många gånger fått höra att jag inte är som alla andra. Det var mycket som jag blev mobbad i skolan för. Fysisk och psykisk misshandel var en vardag för mig. Elever som såg sig ha rätten att nedvärdera andra fanns det gott om. Var fanns dom vuxna då? Blundade dom för det eller var eleverna så duktiga på att inte visa något? Om jag nu inte ansågs att vara som alla andra, varför funderade dom inte på varför? Eller tyckte dom att jag bara var någon konstig tjej som ingen kunde få grepp om? Idag har jag svårt att se det. För visst måste någon ha förstått att allt inte var som det skulle vara?
Jag hade det inte så lätt under min skoltid ärligt talat. Det var mycket på skolgården som hände men det var ju inte allt, för det hände mycket hemma med. Jag hann aldrig bearbeta något så ryggsäcken blev ju bara större och större. När jag gick i högstadiet så fick jag hjälp av skolans kurator. Hon satte en Boll i rullning och mycket uppdagades. Jag trodde att det skulle hjälpa. Att saker och ting uppdagades menar jag men det visade sig att det inte var så självklart för efter det ställdes jag till svars kändes det som. Jag fick slängt i ansiktet att det bara var lögner. Jag fick mer att bära på mina axlar.
Jag var glad att jag hade min dans att luta mig tillbaka på. Nästan varje helg var jag ute och dansade gammeldans och mogendans. Sedan hade jag min showdans med. Där gjorde vi egna danser och nummer. Sedan åkte vi ut och uppträdde med det. Jag var på den tiden duktig på att dansa. Det var många känslor som jag fick uttrycka via dansen. Så skönt för det behövdes.
Jag skulle bli en professionell dansare hade jag bestämt. Så när det var dags för att bestämma mig gör en linje på gymnasiet så letade jag upp en som gav mig en yrkestitel direkt. Tvåårig Social Service blev det. Vad man skulle göra visste jag inte. Det viktigaste för mig var att jag hade något att luta mig tillbaka på om det skulle gå åt drogen med dansen. Så hade jag absolut inte tänkt idag för det är viktigt att man trivs med det man ska göra.
Jag kom till gymnasiet och fick nya klasskamrater. Några kände jag sedan tidigare. Det skulle visa sig att denna linjen gav mig titeln vårdbiträde men med flera olika möjligheter att fortsätta att utbilda mig till flera olika yrken. Perfekt. Jag kom att älska det yrke som linjen gav mig. Att ta hand om äldre människor var helt underbart. Skulle dansen gå åt skogen så hade jag möjligheter till jobb inom vården. Så blev det med. Min danskarriär avslutade drastiskt vid lunchtid på gymnasiet. Kl 12:02 så blev jag misshandlad på skolan av för mig en främmande tjej. Min rygg fick mycket stryk och den höll inte för mer dansande. Min framtid som dansare var över på några minuter.
Idag 35 år senare så sitter jag här som sjubarnsmamma. Har flera underbara barnbarn. Jag blev något större än dansare. Att vara mamma är ett arbete som jag är stolt över. Hade jag kunnat fortsätta med dansen så hade jag kanske inte fått ha dessa underbara människor i mitt liv! Inget jag vet med säkerhet men det är så jag väljer att tänka idag. Det finns alltid något positivt i det negativa!
Jag hoppas ni får en underbar dag. Här blåser det lite. Snön har fallit till matken och det är kallt. Jag måste ner till stan i några ärenden men sedan blir det att vara inne i värmen. Varma kramar från mig ❤️
Vårmånaden har kommit. Igår var det sol och värmen spred sig i luften. Idag är det kallt och den varma vinterjackan får hänga kvar en stund till.
Jag sitter här med mina tankar och känslor och tänker på livet. Jag går framåt men ibland så är det som att jag stampar kvar på samma ställe ändå. Jag känner mig fast. I min terapi så pratar vi ibland om känslor och de tankar dom ger. Det är svårt ibland. Jag vet vad jag vill ibland men jag vet inte hur jag ska göra för att komma dit. Ibland känns det som att jag står vid ett vägskäl och jag vet inte vilken väg jag ska gå. Ska jag stanna kvar där jag är och hoppas på att det ger något mer än vad det redan gör? Eller ska jag ta den andra vägen? Den vägen vet jag inte vart den slutar. Det är lite läskigt!
Mina barn är stora nu. Min yngsta är 15 år gammal så egentligen så är det kanske dags att jag börjar tänka på mig själv? Jag har i alla fall ändå mitt i allt detta gjort slag i saken och uppfyllt min ena dröm som jag har haft. Kan berätta lite mer om det framöver. Vill att allt ska komma igång först. Det känns skönt och lite läskigt det med. Jag är ensam i det här. Har ingen som jag kan bolla mina tankar och funderingar till. Det känns lite tråkigt det med. Det är alltid roligare om man kan dela glädjen med någon.
Igår var det 14 dagar sedan min svärmor gick bort. Jag kan fortfarande inte förstå att hon inte längre finns bland oss. Iris var en människa som skulle leva för evigt. Ja kanske inte egentligen men hon var så levnadsglad och det är svårt att ta in allt som hände under de timmar vi satta och vakade över henne. Det är snart begravning. Jag har beställt kläder som jag ska ha. Det kommer bli en sorglig dag!
Ja Iris hade cancer. Så klart börjar tankarna gå till min egen pappa som led av samma som Iris. Carina, min bästa vän blev besegrad över cancern för fem år sedan. Hon var inte så gammal. Helt ofattbart fortfarande. Denna förbannade cancer!
Ja...livet har sin gång. Man vet inte vad framtiden har att ge. Det gäller att ta tillvara de stunder man får här i livet. En dag så är det försent.
Ja det var lite av mina tankar idag. Som vanligt så önskar jag er alla en fin dag. Kram kram!
Cancer är en sjukdom som tar många liv. Namnet är egentligen bara ett samlingsnamn då det finns så många olika varianter av sjukdomen. Den har tagit många liv som jag har haft i mitt liv. Farmor var den första i raden som fick cancer. Som jag visste om. Året var 1993 och jag väntade mitt första barn. Jag hann och berätta det för henne innan hon somnade in. Jag och min dåvarande sambo åkte in ett par gånger på sjukhuset för att hälsa på henne. Det var svårt att se henne så sjuk. Jag såg aldrig henne så svag tidigare. Aldrig sett henne förkyld. Sista gången som jag såg henne vaken så grät jag som ett barn. Jag gav henne en puss och sa att jag älskade henne medan tårarna forsade ner. Jag bannade mig själv för att jag visade mig vara ledsen då hon inte behövde det just då. Hon grät med. Det var en svår dag. Nästa gång jag var där var dagen då hon somnade in. Jag är glad över att jag kunde vara där. Vi var flera som satt där. Bland annat var mina föräldrar och min faster och hennes man.
Nästa person som fick cancer var min bästa vän Carina. Det var en jobbig tid. Hon var stark. I flera års tid kämpade hon mot denna hemska sjukdom. Hon förlorade kampen för fem år sedan. Jag har haft flera släktingar som kämpat mot cancer. Min pappa är en av dom. Jag vakade över honom i 33 timmar för snart 12 år sedan. Min svärmor var den senaste som somnade in. Det är bara lite över en vecka sedan. Hon fick begrava sin äldsta son för 14 år sedan i samma hemska sjukdom.
Det sägs att om två generationer efter varandra har haft cancer så löper den tredje generationen 8% högre risk att drabbas än andra. Både min pappa och farmor hade cancer så dom 8% är oroväckande så klart. Jag tänker mestadels på mina barn för naturligtvis så bäcks det frågor. OM jag skulle drabbas, hur ser prognosen ut för mina barn? Hur stor är risken för att de ska drabbas?
Egentligen så är det inte lönt att oroa sig i förtid för det finns inte så mycket man kan göra åt det...mer än att leva hälsosamt. Inte röka och snusa till exempel. Rökt har jag gjort. Slutade för 28 år sedan. Tack vare jag fick hål på höger lungsäck. Vänstra lungan var på väg att kollapsa även den. Det var akut och livet hängde helt plötsligt på en tunn tråd. Då ser man på livet på ett helt annat sätt. Nu gick det bra. Det är ju det man hoppas på i alla lägen. Men det är svårt att se hur livet förändrar andra människor. Då står man bredvid och ser på när livet rinner iväg och man kan inte göra annat än att titta på. Så fruktansvärt hemskt. Man får stötta personen så mycket det bara går. Göra det så bra som möjligt för den som är sjuk som man bara kan göra. Mer kan man inte göra. Men det är svårt att stå bredvid utan att man kan göra något.
För någon månad sedan blev jag själv utredd för cancer i ändtarmen. Visste inte om det förrän efteråt. Ja det låter kanske konstigt men tydligen så hade jag symtom för det men det visade sig att jag inte hade cancer i ändtarmen, tack och lov. Men jag kan inte låta bli och tänka och ställa mig frågan: Om symtomen visar att det skulle vara cancer och det visar sig att jag inte har sjukdomen i en specifik del av kroppen, vad betor symtomen på då? Har dom missat något? Ja det får jag ta med min läkare.
Idag kom hemtjänsten för att byta dörrlåset hos min svärmor. Det är så konstigt att gå in I lägenheten när hon inte är där. Jag saknar henne. Det är tomt. Tänker tillbaka då vi var där med Liam, min tvilingsons lille son. - Kom till gammelfarmor sa hon till Liam. Det värmer mitt hjärta. Det kändes så bra att hon tog sig an mina barn och barnbarn så som hon tog sig an sina egna barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Hon visade att det inte behöver vara blodsband för att tillhöra familjen.
Ja...Det har varit tunga dagar, men samtidigt så tänker jag att det är skönt för henne nu då hon inte lider mer nu.
Jag hoppas att ni alla mår bra. Önskar er en fin kväll. Kram kram.
Här har vi en liten goding som just nu förgyller min dag. En liten cockerpoo som är 14 dagar gammal ❤️
Vaknade till en kall morgon. Fredrik fick skrapa rutorna på bilen medan jag satt inne i bilen och höll för öronen. Jag kan inte med ljudet som uppstår. Fredrik ser lite skadeglad ut ibland när han skrapar haha...Ja det ser nog roligt ut.
Nu sitter jag i värmen på sjukhuset och väntar in tiden tills min terapi ska börja. Ska snart ta dagens första kopp kaffe och med den njuta av lugnet som är just nu. Det ät skönt o sitta här vid denna tiden. Det är lugnt och stilla. Ingen stress eller jäkt. Kommer jag vid utsatt tid så springer många som yra höns.
Förra veckan hade jag två av mina barnbarn i några dagar. Liam har vi lite då och då och han var med oss två kvällar då Nellie och Sebastian var här. Han hade det så roligt med sina kusiner. De såg på tv, ritade och skojade runt. Härligt och se barnen så glada. Finns inget bättre här i livet än barn!
Så vad händer annars idag utöver terapi?! En bra fråga. Ska tvätta några maskiner tvätt i alla fall. Det behövs. Ska fixa och dona med hundarna.köket behöver städas. Ja det och lite till. Får se hur mycket jag hinner med idag.
På väg hem från Ronneby Brunn Spa. När jag fyllde år så fick jag en spaupplevelse av Fredrik. Vi åkte igår och började direkt med att bada i badtunnan som stod utanför. Det var så skönt för min kropp. Har haft ont nu i flera dagar. Vi fortsatte med att inta bassängen inomhus och avslutade med ett bubbelbad. Så underbart. Sen blev det en skön dusch och efter det strandade vi i vårt rum innan det var dags för kvällens middag.
Man kunde välja mellan kött och fisk. Jag valde fisk. Helt otroligt. Jag hatade fisk innan men nu kan jag faktiskt bli sugen på fisk. Innebär det att jag är vuxen nu 😉Det var så gott i alla fall. Vi tog ett glas vin till maten och kopplade sedan av på rummet framför melodifestivalen
Det har varit en fin helg, men hur skönt det än har varit så ser jag fram emot att komma hem. Jag hoppas att ni hat haft en fin helg. Ha det gott och sköt om er ❤️
