Kategori: Livet

Det är en titel på en film som jag varmt rekommenderar. Titeln säger en hel del och det är nog många som delar det. Hur ofta får man inte höra hur någons svärmor är?

Lugn och ro?! Vad är det???

Fredrik fyllde år den 3 maj och vi hade bjudit hem hans mamma på kaffe. Tänkte att hon kanske ville gratulera sin son. Just denna dag så var allt upp och ner hemma hos oss för vi hade bestämt oss för att byta rum. Tre rum som skulle byta plats. Vårt TV-rum skulle en trappa upp i sovrum nr1. Det sovrummet skulle in till sovrum nr2 medan detta sovrum skulle ner i vårt gamla TV-rum.

Som vi alla vet så tar det ju tid att flytta möbler från tre rum. Jag sorterade bort och slängde en del medan jag packade ner det andra. De stora killarna i hemmet fick ta hand om möblerna för det var för tungt för oss tjejer. Killarna har jobb på dagarna så det blev ju på kvällen som de fick flytta dessa möbler.

När väl möblerna var på plats så skulle allt packas upp igen och det var här som min svärmor kom på kaffe. Vi hade möbler som stod i hallen på övervåningen. Kartonger med nerpackat porslin som skulle tas upp. Vi hade i alla fall hunnit med att få möblerna på plats i vårt nya TV-rum så vi kunde sitta ner och fika i lugn och ro.

Meeeeeen.....Det blev inte lugn och ro för min svärmor tyckte inte att det var klokt att vi hade bytt rum. Orsaken var för att hon tyckte att vi var rent för många här hemma. Vi är 12 personer i hemmet och det var för många enligt henne.

Jag ifrågasatte varför hon tyckte det. Sa även att jag inte förstår varför det ska angå andra människor om hur vi bor. Det är ju trots allt vi som bor under samma tak och vi klagar inte. Hon tyckte fortfarande att vi är för många. Visst tycker jag att hon har rätt att tycka vad hon vill men jag tycker att hon ska respektera om hur vi vill leva och bo.

Min stora dotter har varit väldigt sjuk under hela hösten och hela våren så jag vill ha henne hemma så jag kan ha lite koll. Stéphanie kunde nämligen svimma bara så där. Vi har hittat henne på toaletten, i köket i hallen avsvimmad. Vi kunde åka bil och helt plötsligt så bara svimmade hon. Hon har haft kraftigt ont i magen och varit mycket illamående. (Ja jag är en hemsk mamma som vill ha koll på min sjuka dotter!)

Sen går min dotter fortfarande i skolan och jag anser att det är min skyldighet att försörja henne men min svärmor tyckte det var bättre att min dotter och son skulle leva på socialen.  Ja hon kan fortfarande tycka vad hon vill men det finns ingen lag som säger att det hon tycker är det rätta!

Min ”kära” svärmor tyckte att hon kunde bo i Kalmar med sin pojkvän fast hennes pojkvän har jobb här i Borgholm. Hon tyckte även att Robin och Tove skulle bo i Kalmar och köra mellan Kalmar och Borgholm så Robin kunde ta sig till sitt jobb. Hon sa även att folk inte kunde förstå hur vi kunde bo så här. Som min son sa: Ge fan i och prata då!

Hon började prata om Fredriks dotter. Om hennes nyfödda son. Hon hälsade tydligen till Fredrik hon tänkte mycket på honom. Ja det hade jag svårt för att tro för hon har lyst med sin frånvaro. Fredrik fick inte ens veta att han skulle bli morfar. Hon berättade inte när hon fått sitt barn och han bjöds inte till dopet.

Det är tydligen skillnad på henne och mina barn. Ja det är ju för att det är blodsband mellan dottern och Fredrik. Då frågade jag hur Fredrik kunde ta sin ”son” som sin för Fredrik är inte biologisk pappa till honom, men det var tydligen skillnad på han och mina barn.

Jag ifrågasatte vad hon menade med det. Vad skillnaden var på mina barn och den förlorade ”sonen” som Fredrik inte är biologisk pappa till men det fick jag inget svar på. Inte mer än: Jag vet att din käft kan glappa.

Ja det var en mycket intelligent fras att uttrycka. Min käft glappar tycker min ”kära” svärmor. Bara för att jag ifrågasätter varför vissa barn betyder mer än andra. Jag sa till min man att nu fick han välja mellan mig och sin mor för jag tänkte inte sitta där och lyssna på detta skitsnack mer. Varje gång vi träffade denna kvinna så skulle något negativt påtalas om min familj. Varje gång hon tog sig hit när inte Fredrik var hemma så fick jag lyssna på allt från hur dålig mamma jag var till mina barns negativa sidor.

Naturligtvis så sades det aldrig rent ut men som vi alla vet så kan man läsa mellan raderna. Mina barn har aldrig varit högt uppsatta av henne. Visst har hon gratulerat dom när de fyllt år men de har också visst att de inte är värda så mycket!

Men i alla fall. Jag sa att han fick välja mellan mig och sin mor. Ja gå du sa hon och satt kvar på sin plats. Ja hon satte sig ner efter vi tjatat på henne att i alla fall ta en kopp kaffe för hon ville inte göra det först. Som jag alltid brukade göra så svalde jag en hel del men till sist så brast det. Jag bad henne att fara åt helvete!

Jag reste mig och gick och medan jag gick så sa jag att jag skulle gå men att jag tog barnen med mig. Hon tror på det fullaste allvar att hon har något att säga till om när det gäller mina barn. Mina barn skulle inte vara kvar där och höra det hon vräkte ur sig. Var det någons käft som glappade så var det hennes!

Hon reste sig till sist och gick och sa något om socialen.

En vecka senare strax innan kl 19 så ringde telefonen. Det var från socialen. De hade fått in en orosanmälan från en orolig farmor. Hon hade gått hem för att lägga sig så hon kunde ringa socialen dagen efter. Alltså den 4 maj. Hon var orolig för barnen för att vi hade det skitigt. Kläder låg överallt och det såg ut som en svinstia. Mina barn var bleka så hon tyckte att socialen skulle kontakta skolan för att höra hur de mådde. Hon tyckte även att socialen skulle komma oanmälda.

Ja. Vad ska man säga?! För det första: Är det så konstigt att vi har kläder överallt. Vi har fyra sovrum med garderober i. Vi har två hallar där vi också har garderober. Vad brukar ligga i garderoberna? Jo kläder. I hallen nere har vi hängare för våra jackor. Vi är 12 personer i hemmet Naturligtvis så har vi minst 12 jackor som hänger där nere. Skor ska vi inte tala om. Men även där har vi minst 12 par. Förstås!

Socialen kom och de kunde inte förstå vad denna tant pratade om för som den ena kvinnan sa: Det skulle vara skitigt här men det tycker jag inte att det är!

Mina barn var bleka sa min ”kära” svärmor. Det sa hon under hela vintern med. Ja vad ska jag säga?

För det andra: Förlåt för att jag inte tillåter mina barn sola solarium under vinterhalvåret...eller under hela året för den delen. Klart som fan att dom är bleka under den kalla årstiden! Vem är solbränd då? Om de inte solar solarium menar jag?!

Min son Pontus. Det är han hon syftar på. Han är ljus i hyn. Har ljust hår och är frisk som en nötkärna. Han är inte solbränd under vintern men han mår bra.

Min första tanke och fråga efter denna anmälan var: Om hon nu var så orolig som hon påstod sig vara...varför väntade hon med att anmäla sin oro till socialen tills denna dag?

Hon hade mage att ringa till socialen och ljuga för att sätta dit oss. Inte mig personligen utan hon anmälde faktiskt sin egen son. Inte bara sin son utsatte hon utan även sina barnbarns!

Mina barn vet vad deras farmor har gjort. Jag pratade med barnen och frågade dom vad de kände efter allt som hänt. För Pontus var rädd för att någon av oss skulle bli tvungna att flytta och det första han frågade när han kom hem var: Får vi alla bo kvar?

Mina barn...min svärmors barnbarn sa att de inte kunde förstå hur hon kunde göra så. Jag frågade vad dom skulle göra om de träffade henne i stan. Det mina barn sa gjorde ont i mitt hjärta: Jag kommer titta bort sa dom båda. De kan inte ens titta på sin farmor med andra ord.

Till dig min kära svärmor.

Det är inte mig du sårade utan det var dina barnbarn först och främst. Ja även din son. Du förstörde hans födelsedag. Jag hoppas du är nöjd och stolt över dig själv. Jag vet inte vad du hade tänkt dig skulle hända men jag kan upplysa dig om att det blev inget med din anmälan. Jag kan tro att du får andra att tro på ditt skitsnack. Människor som inte är och har varit här men de får tro på ditt ord. Men jag har en fråga till dig: Vet dina nära och kära om att du ibland pratar skit även om dom? För du är ett levande bevis på ordspråket: Pratar hon skit om någon bakom dennes rygg så kan denna person vara säker på att hon även pratar skit om den till andra!!!

Jag vet att jag aldrig varit fin nog för dig men ändå har jag valt att svälja en massa skitsnack men nu är det slut med det. Jag tar inte emot mer skit. Snacka du vidare och sprid du dina lögner. Det rör mig inte i ryggen. Du kan inte såra mig med det. Dom du sårar är Hampus och Pontus. Två oskyldiga barn som inte har gjort dig någonting.

Du bryr dig om barnen säger du?! Ändå så valde du att fira ett annat barn i släkten när ditt barnbarn fyllde år. När ditt andra barnbarn fyllde år så tyckte du att det var viktigare att spela Boule. Jag hoppas att du hade det roligt medan ditt barnbarn blev besviken för att hans farmor valde nöjen istället för honom. Du ringde inte ens för att gratulera dom.

Sen är det mycket smaklöst att du kan gå in på din sons arbetsplats och prata som om inget hade hänt. Där och då hade du redan gjort din anmälan. Min fråga är: HUR kan du vara så falsk? Men det bevisar bara vilken människa du egentligen är. Du får folk att tro att du är så snäll och rar. Du bjuder folk på mat och bullar. Får dom att tro att du är ett offer. Det är såååå synd om dig. Undrar om dessa människor vet hur mycket skit du pratar om dom.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad lyder ordspråket. Kanske dags att leva upp till det? Eller du vill kanske bli behandlad som skit?! För det är just det du gör mot min familj...behandlar dom som skit. Till och med din son och dina barnbarn. Fy fan rent ut sagt!!!

Du ska bara veta hur många gånger som vi har fått tjata på de små att följa med ut till dig! De har inte velat men som jag sa till dom: Farmor kommer bli glad. Inte visste jag att jag ljög då. Ja inte medvetet för jag trodde att du faktiskt brydde dig om barnbarnen på Öland. Idag förstår både jag och dom att de inte är lika mycket älskade som dina övriga barnbarn.

Tredje gången gillt!
Denna gången gick du för långt "kära" svärmor!

Här är ett kort på min nioåriga son. Taget på mors dag i år. Det är denna kille som hon tycker ser såååååååå blek ut.

Meningen med livet. Vad är det? 

Varit i Kalmar med stora dottern. Hon skulle till doktorn och jag skulle träffa min samtalskontakt. Vilket jag gjorde.

Jag är så otroligt glad över att få möjligheten att gå till henne. Hon känner mig mer än vad jag själv gör ibland. Har gått hos henne sedan jag flyttade hit för 13 år sedan. Innan dess var det psykolog i Skåne och dessförinnan var det kvinnojouren. Det är en lång resa jag haft. I väntrummet satt jag och tänkte tillbaka och kom fram till att det är 39 år som jag har kämpat på. Jag var bara 6 år. Ingen ålder.

Det är många tankar och funderingar som gått varma i mitt lilla huvud genom årens gång. Man bearbetar och bearbetar. Ibland känns det som att man står stilla. Ibland backar man. Har man tur så kommer man fram lite grann.
Det är mycket som hänt i mitt liv. Saker som händer runtomkring mig…hela tiden. Det finns inget stop. Ibland undrar jag hur mycket en människa ska orka. Ibland så gör jag inte det och jag dalar ner i depression.

Det är inte lätt att alltid vara så förbannat stark. Jag orkar inte alltid att le och jag orkar inte alltid att vara social. Jag måste få ta andrum och det är det många faktiskt utnyttjar. Det är då dom passar på att sticka kniven i ryggen. Rätt så osmakligt kan jag tycka. Det är inte rent spel. Men det är aldrig det. Alla har vi fått våra lotter här i livet och jag har fått min.

Men allt är inte bara en nitlott. Jag har en underbar familj som jag älskar över allt annat. När jag tittar på mina barn så ser jag att jag faktiskt har gjort något bra här  livet. Jag har fött 7 underbara barn till världen. Gett dom all min kärlek! Hjälpt dom i den mån jag har kunnat, väglett dom. Sen har de tagit sina egna beslut och gjort tabbar som de själva har fått ta konsekvenserna för. De har även gjort många bra saker. De har lärt sig vad livet har att ge. De är inte fullärda vilket man aldrig blir. De tar ansvar för sitt.

Jag har lyckan att få ha alla mina barn i min närhet. De är kanske inte alltid hemma men vi har daglig kontakt. Vi hjälper varandra och vi står varandra mycket nära. Det är inte alla mammor som har det jag har. Det är just detta som jag försöker ta till mig de dagar då man mår mindre bra.

I 39 år har jag kämpat som sagt. Hur tänker en del nu kanske. Jag är bara 45 så hur går det ihop?! Jag var inte gammal när jag fick läran om vuxenlivet. Det är inte lätt för en 6-åring att förstå allt som händer. Inte heller så lätt för en 6-åring att då göra sig hörd. Få andra att förstå att något är fel. I många år har jag levt med skammen och kan göra det än idag men samtidigt så vet jag idag att jag egentligen inte har något att skämmas för. Jag var bara ett barn.

Ibland kan jag fortfarande känna som den där lilla flickan. Känna rädslan och misstänksamheten tar ibland överhand. Jag har svårt för att lita på folk, men jag försöker. Jag vill inte tro något ont om andra människor men man har fått bevisat att det finns många olika sorters människor i vår herres hage.

Jag har svårt för att värdesätta mig själv. Vad mitt liv är värt. Ja jag kämpar på och får göra det tills jag får den eviga vilan. Ibland blir man trött i både kropp och själ bara.

Barn är meningen livet

Som jag skrev så har jag 7 barn men det är inte allt. Jag har ett underbart charmtroll till barnbarn. Ett till är på väg och går allt som det ska så får jag ännu ett barnbarn i slutet på året. Jag älskar barn. De är livets mening för mig. Ljuset i livet <3

Ibland när jag skriver så kan jag bli väldigt personlig men det är för att jag skriver ner det jag tänker för stunden. En del tycker att sådana här personliga saker ska man ha i en dagbok gömd i en byrålåda. Varför? Vem bestämmer det? Jag kommer fortsätta att skriva. Det är mitt val. Det är mitt sätt att bearbeta mina känslor, tankar och funderingar. Men utöver att skriva så är jag som sagt glad över att få ha min samtalskontakt som kan så dom där fröna som jag sedan bara kan vattna. Få mig att se på saker och ting ur ett annat perspektiv.

Min stora dotter Stéphanie fyllde hela 19 år igår. Hon föddes en förmiddag efter 1 1/2 timmes värkarbete. Jag vet, jag var välsignad 😉 Jag visste inte vilket kön det skulle bli förrän vid födseln. Där och då så visste jag att hon skulle få namnet Stéphanie. Det efter rollfiguren Stéphanie Harper från serien Tillbaka till eden. Flickan vägde 3700 gram och var 49 gram lång. Jag var 26 år och blivande trebarnsmamma.

Dagen började med frukost på sängen och paketöppning. Sen blev det solning i trädgården. Vi hade så fint väder. Solen var framme hela dagen. Jonatans föräldrar samt Erica kom på eftermiddagen. Vi grillade kött och åt ute i trädgården. Till kaffet hade vi cheesecake som Tove och Beatrice gjort. Det var mycket gott och mycket trevligt.

Det finns många olika sorters människor i vår herres hage. Kanske behövs vi alla för att uppskatta andra. Som människa är det bra om man kan se både de dåliga egenskaperna som de bra. Jag kan se mina dåliga och de bra egenskaperna hos mig själv. Sen att andra kanske inte delar det med mig är en annan sak. En sak vet jag i alla fall. Människor kan kalla mig för mycket men någon offerkofta ser dom inte på mig i alla fall!

Det finns människor som visar sig vara snälla och omtänksamma när de i självaste verket är grundligt elaka. Det finns dom som faktiskt inte ser att de är elaka utan de tar på sig offerkoftan direkt och tycker synd om sig själv. Dessa människor har jag svårt för och de suddar jag ut ur mitt liv. De existerar inte ens. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag samtidigt tycker dom är intressanta. Jag vill veta hur en sådan människa tänker. Om den tänker överhuvudtaget. Har de något mål med sitt agerande? Ser de att de gör fel eller tror dom verkligen på att de är offer???

Tung offerkofta att bära

Att bära på en offerkofta måste vara jobbigt. Den ser inte sina egna fel eller deras handlingar. De känner bara det som den andra svarar på. Jag hoppas på att aldrig sjunka så lågt som dessa människor. De kan vara farliga ute i allmänheten. Vem vet vad de kan ta sig till?! Sådana människor ska inte få komma nära mina barn så länge jag kan hålla dom på avstånd.

En sådan människa skadar sina nära och kära men det finns konsekvenser med allt och i detta fallet är det att den får stå ensam kvar.  Jag tillåter inte att mina barn skadas. De ska inte få höra saker som inte är sanna. De ska inte behöva vara med om händelser som baseras på lögner!

Idag har jag varit med stora dottern i Kalmar när hon redovisade sitt gymnasiearbete. Hon var jätteduktig. Hon valde samarbetsövningar och det är ju något som man måste göra i vardagen. inte bara på hemmaplan utan även i yrkeslivet.

Hon var lite nervös då hon inte tycker om att prata inför folk men det märktes inte på henne. Hon gjorde en snygg presentation och hon utförde sin uppgift galant!

Det var fler som redovisade sina gymnasiearbeten. Erica hade valt vandring. En tjej som tycker om friluftsliv. Något som jag delar med henne. Jag älskar att vara ute i naturen. Min dröm som yngre var att göra en vandring under semestern. Det har aldrig blivit av, men vem vet?! Någon gång i framtiden kanske.

Stéphanies andra väninna, Agnes redovisade om psykisk ohälsa och det är ju ett ämne som intresserar mig då jag själv lider av det då och då. Depression och ångest är ju något som tillhör min vardag, Hon tog upp många intressanta åsikter som jag själv har tänkt på lite då och då.

Hemma igen

Dagen har sprungit iväg men nu tycker jag att den börjar gå långsam. Jag är trött och skulle bara vilja gå och lägga mig egentligen. Det har varit en innehållsrik helg med förberedelser inför konfirmationen. Sen den stora dagen med konfirmation och sen igår med kroppkakskok. Ja idag känner man att det har varit hektiska dagar. Men jag ska inte klaga för det har varit fina dagar med.

Det var inte många som var bjudna på konfirmationen, men dom som var det gjorde dagen minnesrik för tvillingarna och det tackar jag dom för.

Veckan har precis börjat och jag har inga stora planer. Det ska tvättas en hel del. Blir det fint väder så blir det förhoppningsvis promenader. Idag har det varit riktigt skönt och jag hoppas verkligen att det får hålla i sig lite.Nu behöver vi lite sol. Det har varit kyligt nu en längre tid tycker jag.

I morgon blir det Kalmar igen. Ska försöka hälsa på sonen tänkte jag. Det är ett tag sedan nu. Ni får ha en fin kväll och en skön vecka! Sköt om er!

Det finns stunder i livet som får en att tänka till en extra gång. De stunderna kan få en att gå vidare på ett lätt sätt men de kan också få en att känna de tunga stegen bli allt tyngre. Just nu så asar jag mig mest fram. Jag har tusentals olika känslor i kroppen som dansar runt i mitt inre. Jag kan inte riktigt greppa dom. Ena stunden så känner jag si och i nästa så. Det är en svår tid vi har framför oss och samtidigt som vi har den så måste jag stänga ute mina egna känslor för att ta hand om andras.

Man lever i ovisshet hela tiden. Man tror sig ha allt framför sig men så visar det sedan att det bara är en början. Toppen på isberget. Det är som att man väntar på att det ska rasa och där nere ligger spillrorna av mitt forna jag.

Det är påsk och för mig så vill jag ha min familj samlad när det är sådana här helger. Jag vet att det inte alltid kan bli så för när barnen blir vuxna så har dom sina egna liv. De skaffar sig en egen familj och helt plötsligt så är släkten dubbelt så många för dom. Det är ju så det är och det är så det ska vara.

Nu ska jag se film med mina barn. Jag önskar er en fin fortsättning på påsken!

Har inte varit här på några dagar men det har sin förklaring. Jag och Fredrik åkte upp till Stockholm dagen efter terrorattentatet. Fredriks morbror har gått bort så vi åkte upp för att gå på begravningen. Men den var inte förrän i igår. Det tog sin lilla tid att åka men vi kom iväg tidigt i lördags så vi var framme på eftermiddagen. Vi installerade oss på hotellet och sedan tog vi det allmänt lugnt. I söndags så åkte jag och Fredrik till Uppsala då Fredrik skulle kolla på några lokvagnar till Ölands järnväg. Det var en fin dag. Hade tänkt att gå upp till Olofs Palmes grav som vi alltid åker till när vi är i Stockholm men vi valde att gå till Drottninggatan och hedra de som föll offer för terroristen i stället.

Runt lyktstolpar, trafikljus och på cementbarriärer låg det blommor. Jag har aldrig sett så många blommor på en och samma gång. Det var mycket tragiskt att se men även så vackert. Barn hade lagt sina nallar och favoritdockor. Tända ljus stod det överallt. Själv skrev jag en hälsning i ett block som låg bland blommorna. Det var så mycket att ta in och det var som allt annat försvann runtomkring. Man kände en sådan tomhet och sorg på en och samma gång.

Dock så blev jag illa berörd när ett par stod glada framför en av de smyckade polisbilarna och blev fotograferade. Att bli fotad är en sak men att stå där och se glad ut är en annan. Det fanns inget roligt i det som hänt.

Många pratar om att fortsätta sin vardag som vanligt. Själv hoppas jag precis på tvärtom. Visst ska vi återgå till vardagen men jag hoppas att vi gr det med mer eftertanke om vad som ligger en kärt. Att ta hand om det som är viktigt. Bry sig om andra människor mer och verkligen räcka ut vår hand till vår nästa! Vi svenskar är duktiga på att sköta sig själva och skita i andra typ. Men jag tycker ändå att många svenskar visade sin hjärtlighet efter detta dåd. Många tog hand om de behövande och jag hoppas att det fortsätter!

Jag har sett folk som skrivit att inte låta terroristerna vinna utan lev livet som vanligt. Öppna Åhléns som vanligt för att inte låta rädslan vinna. Åhléns ville rea ut de rökskadade kläderna för de ville öppna så fort som möjligt. Jag tyckte att det var fel. Hade dom sagt att de ger bort kläderna till behövande så hade jag inte sagt så mycket. Jag tycker inte att det är okej för någon att tjäna på andras olycka. Jag tycker att de kunde hålla tängt över helgen åtminstone men det tycker inte så många andra. Många säger att då vinner terroristerna för det är just detta som de vill uppnå: Rädsla och skräck. Jag ser det som att de hade hedrat offren men alla tänker och tycker vi olika!

Vi bodde inte så långt ifrån Drottninggatan och när vi såg vart hotellet låg så blev jag glad. Det lg uppe på en kulle. Min första tanke var att här kan de omöjligt köra in med en lastbil. Låter kanske dumt men det visar också att man är mänsklig. Det finns en viss rädsla naturligtvis. Speciellt efter detta. Aldrig trodde jag att Sverige skulle drabbas men varför skulle vårt lilla land skonas egentligen?! Man hade hoppats i alla fall.

Det var inte bara människor som föll offer för detta vansinnesdåd. Utan en av våra fyrbenta vänner fick sätta livet till. En fin hund som hette Iggy som glömdes bort men som också ska betraktas som offer. Det är inte bara människor som räknas!

Igår var det begravning. Det var en fin och ljus begravning. Ingemar, Fredriks morbror har jobbat som polis. Det yrket var mitt drömjobb som barn. Jag ville bli kriminalare och lösa de svåra fallen. När jag träffade Fredrik och han berättade att Ingemar var polis och jobbade med att försöka lösa mordet på vår forna statsminister Olof Palme så blev jag överraskad. Jag är socialdemokrat ända in i själen och fast jag inte kände Olof Palme så låg han mig varmt om hjärtat.

Det är en liten värld vi lever i trots allt!

Ett stort TACK till mina stora barn dom tog hand om de yngre barnen ❤

Idag är man rätt så trött. Det har blivit många mils åkande i helgen och i eftermiddag blir det bussen till Kalmar. Ska träffa min samtalskontakt och det ska bli rätt så skönt. Det behövs!

Ni får ha en fin dag!

Det händer aldrig mig! Det händer aldrig här!

Det är två meningar som vi är många som har uttalat. Man läser i tidningar och man hör på nyheterna om händelser som alltid händer alla andra utom en själv. Det är vad man tror i alla fall. Man har läst om terrorattentat som skett lite överallt men bland annat i London, Paris och Bryssel. Visst gick tankarna på att det även kunde hända här i Sverige men jag tänkte strax efteråt att det nog inte skulle ske i vårt avlånga land. Så naivt tänkt egentligen, jag erkänner. Idag hände det som vi alla hade hoppats på att slippa uppleva. En lastbil stals och föraren körde in lastbilen i Åhlens varuhus. Några döda och flera skadades.

Det är för mig ofattbart att någon bara kan köra ner människor och sedan fortsätta köra som om inget har hänt. Hur är folk funtade? Vad vill dom ha sagt med detta? Vill de bara visa sin makt eller vill de bara mätta sin hunger för att skada andra? Jag förstår inte!

Jag och Fredrik ska upp till Stockholm i morgon för att ta ett sista farväl till Fredriks morbror som dog för en liten tid sedan. Begravningen är på måndag. Vi får se om vi behöver ta in på ett annat hotell för det vi har bokat ligger inte så långt ifrån där detta har hänt. När jag bokade hotellet så var min tanke att hotellet ligger nära och bra till allt, men nu ångrar jag det tänkandet lite faktiskt.

Mina tankar går till alla dom som farit offer för detta sjuka terrordåd!

Ja det fick jag höra idag av min äldsta dotter....trodde jag...hahaha...

Vi sitter vid bordet och har ett roligt familjemöte. Vi pratade om sysslor och vem som inte kunde göra vad. När det kom till mig...eller om mig rättare sagt så tyckte jag att min dotter sa: Ska mamma verkligen behöva bevisa att hon är ful? när hon i självaste verket sa: Ska mamma verkligen behöva bevisa att hon har fibromyalgi?

Ja där ser man vad ens hörsel gör när man blir äldre...hahaha

Idag var jag på skolan och pratade med en av mina barns lärare. Allt går bra med honom i skolan. Han är väldigt duktig och han lär sig mycket. För någon månad sen fick ett sms från hans lärare och jag blev något förvånad när jag läste det för det stod att han hade fått kvarsittning??? Ja jag blev mycket förvånad för han brukar verkligen alltid sköta sig. Ännu mer förvånad blev jag när jag fick veta orsaken: Snöbollskastning??? 

Ja Hampus hade fått kvarsittning för att ha kastat snöbollar på skolgården. Hampus som i stort sett inte tycker om att ta i snö. Ännu mindre att leka i snö. Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste sms:et för det var rätt så komiskt. När Hampus kom hem så frågade jag honom om han hade ftt kvarsittning och det hade han fått. Men straff tyckte jag inte att det var sa han för jag fick jobba med historia.

Hampus älskar historia!!!

Hahahaha...ja det var ju bra att han trivdes den extra lektionen som han drog på sig. Han hade inte bara roligt innan utan även efteråt...hahaha...

Ja barn är roliga.  Det är svårt att inte älska barn <3

Pontus hade öppet hus på fritids så vi gick dit och fikade idag och såg vad fint Pontus hade gjort. Det blev en mysig stund.

Jag fotograferar nästan dagligen. Ändå så är jag dålig på att sätta in bilder i mina inlägg. Jag vet inte varför. Det har bara blivit så. Jag ska verkligen försöka att dela med mig av min vardag även i bilder. Vi har fin natur här på Öland och jag älskar att fotografera den. Men det jag älskar mest att fotografera är mina barn! Dock så vill inte alla fastna på bild numera. Det är mestadels de stora barnen men jag försöker i alla fall 🙂

Idag är det fredag och jag tycker det är otroligt skönt att det är helg. Jag är så trött i både kropp och själ så hälften hade varit nog. När det har gått 4 timmar på dagen så är jag färdig för sängen. Jag har en trötthet som inte går att sova bort ändå så är det just det jag vill göra. Sova tills den dagen då man får känna sig riktigt frisk i både kropp och själ. Det lär aldrig hända men jag hade verkligen önskat att det hade gjort det.

Det har varit så otroligt mycket det senaste året och ibland undrar jag hur mycket mer man ska orka med. Varför föds man inte med ett facit i hand? Det hade varit enklare. Idag så kämpar man på som bara den och i slutändan så visar det sig att det var lönlöst. Man går ett steg fram och två bak känns det som. Men men...så är livet. Det är bara att kämpa på!...försöka i alla fall!

Har ni några planer för helgen? Mina är att bara ta det lugnt och få läka lite. Det kommer ännu en vecka så det är att försöka få i sig mer energi. Jag ska spendera min helg med min äldsta dotter och hennes kille. Ni får ha en fin helg och sköt om er!