Kategori: Livet

Jag skulle varit hos min samtalskontakt igår och pratat lite, men jag åkte inte in. Har svårt ibland med att vara ute bland folk speciellt när jag mår dåligt. Gick med ångest större delen av gårdagen. Det är när man mår som sämst som man verkligen behöver den där timmen hos samtalskontakten men vad gör man när man inte kan? Jag orkade helt enkelt inte. Det var dock fint väder igår men det hjälpte inte. Gnistan har gömt sig.

Jag ska försöka ta mig i kragen oh ringa min doktor. Måste höra hur det blir efter den sista november. Min sjukskrivning går ut då. Jag har inte varit sjukskriven på flera år, men är det ett måste så är det.

Jag har de två minste hemma idag. Det är skönt att det är helg för då missar de inte så mycket. Det går mycket förkylningar nu men det är ju dessa tiderna nu. Själv vaknade jag snuvig och febrig. Två alvedon senare så känns det lite bättre men jag går med min ångest ändå.

Jag måste börja sortera bort i mitt liv Sortera bort allt och alla som inte är bra för  mig. Jag måste, men jag vet inte hur bara. Det är så lätt för andra att säga att det är något man gör bara. Det kan inte vara så svårt?! Jo jag tycker det! Det är lättare sagt än gjort.

Nu ska jag göra mig i ordning. Kan inte gå i pyjamas hela dagen. Ha det gott!

Jag har varit så dålig på att skriva den sista tiden. Det beror inte på bloggtorka utan mest fr att man måste ta hänsyn till andra människor. Det är vinter och med denna årstiden har jag svårare att stå emot yttre motstånd så att säga. Jag går här hemma ch försöker lappa mitt inre. Är sjukskriven på heltid och jag behöver det verkligen. Jag försöker vara så positiv som jag bara kan men det är inte alltid det når fram.

Samtidigt som jag har mig själv så har jag mina barn som behöver mig. Jag försöker stötta andra som behöver stöttas men när jag själv behöver det så är dom människorna borta. Det känns ju inte s roligt precis för man börjar fundera på vad man är värd i deras ögon. Inte så mycket i alla fall. Det som känns mest är de ord som aldrig uttalas men man vet att dom hänger där i luften. Folk tror att man inte förstår men det gör man. Ord kan uttalas på olika sätt. Dessa ord uttalas i bemötande. Förstår ni vad jag menar egentligen?

Jag har tagit en paus på Facebook, så även med telefonen. Jag orkar inte prata med någon just nu. Jag vill inte låtsas att jag är glad när jag inte är det. Jag lyssnar på musik och låter musiken hela min själ. Kanske tar jag en paus härifrån med. Jag vet inte. Ibland äär det skönt att skriva av sig men det är samtidigt svårt när man känner sig hämmad.

Ni får ha det så bra i alla fall. Jag kommer tillbaka. Jag vet inte bara när. Det kan vara i morgon, men det kan lika bra vara om några dagar. Kram på er!

Idag är det alla pappors dag. Här hemma har Fredrik blivit gratulerad och blivit uppassad. Han fick presenter som han har nytta av och som han kan ställa i bokhyllan. Den sista boken av Liza Marklund och ett mobilskal som han verkligen behövde. Det blev Lufsa till middag och det hjälpte fickorna åt att göra. Själv plockade jag undan s gott jag kunde. Har haft så ont i mina leder idag. Vi bjöd hem min svärmor på mat. Det var mycket trevligt. Hon hade med sig goda bullar och tårta som vi fikade på efter maten.

Det är lördag och det borde vara en dag då man kopplar av, men det gäller inte hr hemma. Visst kan man koppla av men det är svårt när man känner en inre stress. Jag försöker att inte tänka så mycket men det är svårt ibland. Frågan om man har gjort något fel dyker upp ofta. Man försöker göra det bästa, att ställa upp när man kan.

Mitt ena barn har mått dåligt nu i 3 månader. Det har varit många vändor till både vårdcentral och sjukhus. Svimningar, kräkningar och höga värden. Ont i magen och inget svar har vi fått på vad det kan vara. Idag är det lite bättre men inte helt. Jag har ställt upp för mitt barn naturligtvis och jag hoppas att min dotter har tyckt att jag har gjort det.

Under denna tid började jag själv må dåligt. Det blev höst och nu vinter. Alltså inte mina årstider. Mitt humör sjunker och jag försöker att hålla mig på benen. Jag blev sjukskriven på heltid och ska under denna månad försöka laga min själv.

Jag har mycket runtomkring mig och jag måste prioritera vad som är viktigast för mig. Det är svårt för man får dåligt samvete för att man inte kan ta itu med det andra som man lämnar åt sidan. Trots detta så försöker jag se det positivt. Det är svårt även det men jag försöker. Det är det viktigaste!

Det var lite om mina tankar idag. Nu ska jag fortsätta att ta det lugnt. Var precis ute med hunden en sväng. Gick ner till stan jag och dottern med Sally och tänkte hälsa på min syster men hon var inte hemma. Så lite motion har vi fått iaf. Nu blir det hejdå. ha en fin kväll

Jag ville se USA:s valvaka men jag orkade inte sitta uppe. Jag somnade till en förhoppning om att Clinton skulle ro hem det hela men jag vaknade upp till en oro, shock och besvikelse. Trump blir USA:s nästa president. Hur blir det nu? Min stora fråga är: Hur tänker folket? Vad var det som gjorde att folket står bakom Trump? Jag tycker att dessa människor som röstade på Trump är lika omänsklig som han. Obama ordnade med så att statens sjukvårdskostnaderna minskade när han införde Obamacare. Man kan säga att det gav ett mycket positivt resultat. Det är det första som Trump vill upphäva. Han vill att man ska kunna bära ett dolt vapen i 50 stater. Vad händer om dessa vapen används? Lagen säger att man inte får döda en annan människa. Det och att bära vapen lagligt går inte ihop enligt min åsikt. Ja det finns massor man kan skriva m varför jag inte tycker att Trump skulle få makten i sina händer men det spelar ingen roll nu. Det är som det är. Trump flyttar till Vita huset och ställer förmodligen till ett helvete för dom flesta!

Idag är det mitt i veckan och jag längtar redan till fredag. Jag är så trött om dagarna. Man går lite på tomgång. Det händer inte så  mycket här egentligen. Jag är fortfarande sjukskriven. Är det resten av månaden, sen får vi se hur det blir. Det känns som jag är nästintill i väggen. Får panikångest ibland. Häromdagen så gick jag in till min son för att prata lite. Helt plötsligt får jag världens klump i halsen och känner att jag får svårt att andas. Jag försöker tänka att ta det lugnt Ta djupa andetag. Andas in genom  näsan och ut genom munnen. Det fick mig att bli lite lugn men klumpen satt kvar. Jag tog en halstablett för att se om det hjälpte men det gjorde det inte. Jag förstod att det var en panikångestattack.

Varför jag fick den vet jag inte. Men så är det ibland. Just denna årstiden är svår fr mig. Den är jobbig och jag måste hela tiden försöka fånga alla ljusa stunder för att orka gå vidare. låter drastiskt kanske men det är så det känns I morgon ska min läkare ringa och  höra hur det går med min medicinering. Jag har tagit bort tabletten för mitt socker för långtidssocker för det ligger bra. Så skönt med lite positiva besked.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan blir det att försöka fixa i ordning lite här och var. Ha en fin dag!

Dagarna springer iväg och jag hinner inte med någonting känns det som. Tvillingarna fyllde år i fredags. Tänk att det har gått 14 år sedan jag åkte in på BB spänd och förväntansfull. Pappa körde mig in och jag låg där sedan ensam och smått rädd. Jag var på väg att bli ensamstående med fem  barn. Under graviditeten så fick jag höra att jag aldrig skulle klara av det så varför gjorde jag inte abort?! Jag trodde det till en början att jag inte skulle klara av det. Sen ställde jag frågan till dom som sa det: Vad är det som säger att jag inte skulle göra det? Jag fick inget svar på den frågan ch med det tomma svar sträckte jag på mig och tänkte att jag skulle minsann visa dom!

Jag låg i skillsmässa samtidigt som jag låg där på BB. Mitt i värkarbetet så ringde telefonen och jag svarade mellan två värkar. Det var  min advokat. Min man hade fått ett erbjudande på huset som han satte ut på försäljning. Erbjudandet låg mycket under värdet på huset så när jag fick frågan "Vill du sälja" så sa jag nej och det blev ingen affär. Sedan fortsatte jag att kämpa mig igenom mina värkar.

Mamma och pappa kom lite senare. Jag hade fortfarande inte fött. De ville vänta tills det närmade sig kväll. Barnmorskan sa till mig i början av graviditeten att jag skulle förvänta mig att föda för tidigt och att de skulle vara små för det brukade vara så. De föddes i v 38+4 och Benjamin som var tvilling 1 vägde 3210 gram och var 50 cm lång medan tvilling  som fick namnet Beatrice vägde 2840 gram och var 48 cm lång. De var normalstora och kom till världen vid den vecka och dag som många andra föder sina barn på.

Så i fredags var det alltså 14 år sedan. Jag förstår inte vart tiden tar vägen!

I helgen har vi bara tagit det lugnt. Det var bio igår. Trolls hette filmen. Den  var rätt så rolig. De sjöng och dansade och handlingen passade alla åldrar i stort sätt. Har ni inte sett filmen än så rekommenderar jag den.

Idag försov vi oss kan man säga. Vaknade fem minuter innan barnen skulle åka till skolan. Barnen var superduktiga för de gick upp utan att bli sura fast de var trötta. De kom iväg i alla fall ungefär vid den tid som de skulle vara i skolan så det blev fem munter försening allt som allt. Tack och lov s¨var de inte försenade till själva skolan utan till fritids som är frivillig.

Jag vaknade med ryggont idag så det blir att ta det lugnt för min del. Har tagit disken i alla fall. Städade gjorde vi igår så det slipper jag idag. Men jag ska fortsätta att plocka lite här och där. Snart ska julsakerna fram och jag måste göra plats till dom. Ni får ha en fin dag. Här blåser det som bara den och det är så kallt. Snön är på väg. Igår kom det några snöflingor. De första flingorna kom den 2 november.

Sköt om er!

Denna dagen har varit den längsta hitintills. Inte så konstigt med tanke på alla timmar jag har varit vaken. Jag somnade igår kväll efter långt om länge. Sedan vaknade jag runt tre i natt och kunde inte somna om. Jag var småfrusen och kom inte till ro riktigt. Hade tänkt att vila under dagen men kom inte till ro då heller. Sen blev det dags för bio. Storkarna gick. Medan Fredrik åkte ut med Stéphanie, Jonatan och Benjamin till Iris medan jag gick på bio med resten.

Jag är trött nu men försöker piggna till med lite kaffe. Ska dock lägga mig när de små ska lägga mig. Jag hoppas få kunna sova i natt. Ska upp tidigare än vanligt imorgon för Stéphanie ska till akuten i morgon. Hon ska vara där redan kl 8 på morgonen.

Jag har fått tillbaka mina eksem på höfterna och ryggen. Ska passa på och gå till akuten själv i morgon när jag ändå r där Jag behöver starkare krämer och jag kan inte vänta tills vårdcentralen skickar in mig ändå.

Ni får ha en fin kväll. Sköt om er!

Då var det lördag och timmarna har än så länge gått rätt så långsamt. Tycker att jag har varit vaken i evigheter. Vaknade tidigt i morse och låg sedan och lyssnade på ljudbok. Tills min stora dotter ville jag skulle komma upp till henne. Hon är fortfarande inte bra. Läkarna har kört med uteslutningsmetden. De trodde först att det var gallsten, sen gick det vidare till graviditet och blindtarmen mm mm. Nu är de tillbaka till gallan igen. Alla tester visar sig vara bra förutom att leverproverna ligger lite höga. De gungar upp och ner som en jojo. Hon är illamående och fryser och svettas om vartannat men ändå så hittar de ingenting. Nu på måndag är det dags att åka in till akuten igen för förhoppningsvis så kan de skynda på röntgen då. Det hoppas vår läkare här i Borgholm med.

Hon har ingen feber men är kallsvettig. Hon har haft det så här nu i snart två månader. Jag hoppas verkligen att de hittar felet. Är det gallan så blir det förmodligen operation. Kanske hörs detta dumt nu men på sätt och vis så hoppas jag att det är gallan så de kan ta bort den för då blir hon snart bra igen. Det är ju det här ovetandet som är det värsta.

Idag ska min stora son övningsköra i Kalmar. Vädret är inte det bästa men det kunde varit värre med. Det har regnat men just nu är det uppehåll. Ikväll är det opera på folkan. Beatrice och Tove ska jobba ikväll. I morgon är det jag och Stéphanie. Det är en animerad film i morgon. Storkarna heter den. Ska ta med barnen och titta på den tänkte jag.

Ni får ha en fin lördag. Sköt om er!

Jag är halvvägs in i väggen känns det som. Det är mycket som vilar på mina axlar och jag orkar inte bära upp allt. Ibland så tolkar mina närmsta att jag är sur men jag är trött och ledsen. Trött för att jag har mycket att stå i fast jag mestadels är hemma. Hemmet sköter inte sig själv och då vi är många så är det planering som gäller.  Ledsen är jag för att jag känner att jag inte får den hjälp jag behöver här hemma. Ledsen för att ingen lyssnar på mig. Ibland så pratar jag med en person som bara börjar prata om annat med andra eller så går den rentav. Där står jag kvar...bortglömd.

Jag känner mig inte älskad. Jag tas för givet. Jag är bara någon som finns kvar. Som en inventarie. Jag finns där. Ser mig när det inte finns något annat att titta på.

Jag har varit hemma ett par dagar nu då Pontus har varit sjuk. Förkyld och lite hostig. Han mår lite bättre idag men igår snörvlade han på. Idag åkte jag in med min bror till Kalmar. Han skulle fylla i sin tatuering och jag skulle till min samtalskontakt. Men det blev inget samtal fr mig för hon var sjuk. Jag hade verkligen behövt det där samtalet.

I morgon är barnen lediga från skolan. Studiedag. Skönt för barnen. Speciellt för Pontus som är smått förkyld. Han slipper missa så mycket i skolan då. Hampus kräkte i natt så han fick också bli hemma idag.  Det har varit en bra dag egentligen. Stressig dock. Eller jag stressar upp mig själv. Inre stress. Jag försöker ta det lugnt och slappna av men känner att jag har svårt för det.

På lördag har vi loppis på folkan här  stan. Hoppas det blir lite folk. Vädret ser inte ut att bli så värst bra då det regnar mestadels. Det blir att bli hemma ändå för jag kommer ingenstans.

Ni får ha en fin kväll och sköt om er!

En varning innan ni fortsätter att läsa. Detta blogginlägg handlar delvis om födelsedagsfirandet av min älskade svärdotter och mina tankar om hur man är som människa. De båda behöver alltså inte ha med varandra att göra.

Tove fyllde 20 år igår och det firades med ett kalas som hölls under eftermiddagen. God mat (pastasallad) och god efterrätt (marängsviss) bjöds det på. Tack så mycket Tove! Det fixade du bra!

Det var inte så många på festen men ändå tillräckligt. Det var bara min familj från min sons sida som var där. Resten var från Toves sida. Jag har träffat några sedan tidigare men några av dom har jag aldrig sett förut. Jag är väluppfostrad så jag gick runt och tog alla i hand. De som var där när jag kom. Fast jag hade träffat några sedan tidigare så presenterade jag mig ändå. Jag ville inte att personen i fråga skulle tro att jag tog för givet att de kände igen  mig.

Vi var runt 12 personer från vårt håll så vi tog det ena långbordet. Var lika bra att samla oss på ett och samma ställe tyckte vi. Det var inte så många som vi pratade med så då hade vi i alla fall varandra. Vi hade rätt så roligt på vårt håll. Vi pratade och skrattade.

Kalaset höll på några timmar. När de flesta av gästerna gick vet jag inte riktigt för det var inte så många som sa hejdå till oss, men de som gjorde det var mycket trevliga. När nästan alla var gångna så var det fritt fram för ungdomarna att gratulera Tove och festa lite med henne. Jag och Fredrik stannade kvar tills slutet och sedan åkte vi hem. Vi var rätt så trötta när vi kom hem. Det tar och vara social 😉 Det blev sängen rätt så omgående när vi kom hem.

Tack Tove för en trevlig kväll <3

Så vad fick hon av oss då?

Hon fick 500 kr som hon kan ha till hjälp till den tatuering som hon vill göra. Sen fick hon ett badlakan, en liten tavla av sten med text på. Tove dricker gärna vatten med is is så därför köpte jag iskuber till henne. Återanvändbara och naturligtvis i rosa färg. Sedan fick hon 1,2 kg aromatkrydda. Hon älskar den och den blev väldigt uppskattad för hon satt och kramade den och sa att det var hennes 🙂

Mitt lilla barnbarn hade saknat oss. Det märktes klart och tydligt. Hon såg oss komma på flera flera meters avstånd och vinkade direkt och sträckte armarna mot oss. Det blev massor med kramar och pussar. Hon är för söt! Hon hade naturligtvis saknat sin pappa med. Hon ville inte gå ifrån den famnen på ett tag. Hampus och Pontus samt Benjamin lekte med henne. De skickade iväg ballongerna och kastade boll.

Hon satt vid Robin när vi skulle äta mat. Nellie älskar mat så hon satt och åt för glatta livet. Det hon inte gillade åkte ut från munnen lika fort som det kom in i munnen 🙂 Hon är duktig på att äta. Hon hade mycket spring i benen så så fort hon hade ätit ville hon ner för att busa runt lite.

Med artighet kommer man längst

Ja då kommer vi till den där biten då mina tankar får flöda fritt. Min dotter har haft ont i magen i två veckors tid ca. Hon har fått väldigt ont när vi har varit ute bland folk. De kan ha sett när min dotter har suttit ner på marken och gråtit men det är inte många som har frågat m de har kunnat hjälpa till. Av 10 personer så har det vart max 3. Men nyfikna är dom för de flesta har tittat på min dotter. Vad är det som gör att vi människor drar oss ifrån att hjälpa andra?

Sen har vi det är med artigheten. Hur långt sträcker sig den? Är det bara till sina närmsta eller ska man visa artighet inför alla man träffar? När ska det här med artighet gå in och ta över? Är det redan från början eller ska man bara visa artighet mot dom man tycker om?

För mig blir svaret att man bemöter andra som man själv vill bli bemött. Alla är vi lika mycket värda och ingen är bättre än den andra. Jag tycker att man är mer vuxen om man kan säga hej och hejdå och svälja stoltheten för en stund!

 

Så här tycker jag!

Jag är uppfostrad till att alltid visa ett vänligt ansikte och det oavsett om jag gillar personerna eller ej. Gå med ett smile. Säg hej och hejdå när det passar. Visserligen tjatar jag m att man ska vara ärlig men jag anser inte att jag är oärlig bara för att jag tar i hand och presenterar mig eller säger hej och hejdå till en person som jag gillar mindre bra. Enligt mig så visar det sig att jag faktiskt kan svälja stoltheten och visa att jag faktiskt är väluppfostrad. Jag fostrar mina barn på samma sätt och jag får ofta höra hur väluppfostrade dom är!

Då jag har många barn så har jag träffat många vuxna människor och den ena har aldrig varit den andra lik. Av alla de som jag har korsat vägen för så är det inte många som varit högfärdiga. En del men långt ifrån alla. Det finns dom som tror sig vara mer än alla andra och de har jag inte mycket över för. Trots att de är som de är så ler jag när jag träffar dom. Hälsar glatt och sätter mig på min plats.

De som tror sig vara mer än andra har förmodligen komplex av något slag. De måste känna sig väldigt små inombords. De mår bra när de kan klanka på andra så egentligen mår de inte så bra själva. Egentligen så är det synd om dom för de kan nog inte mer än så.

 

Idag söndag

Pontus är på födelsedagskalas på badet dag. Han ska vara där i två timmar. Roligt för honom. Hampus sitter vid sin dator och jag sitter här här. Fredrik är ute. Benjamin och Beatrice är på konfirmationsmöte. De ska ju konfirmeras nu nästa sommar. Tiden går fort. Robin och Stéphanie är kvar ute i Gårby där Tove hade sitt kalas. De kommer någon gång under dagen.

Idag har jag en massa tvätt som ska vikas. Hela Pontus säng är full så jag vet vad jag har att göra idag. Det är skönt när man får in kläderna i skåpen men arbetet innan dess är ju mindre roligt 😉 I morgon är det dags för jobb igen. Ska bli skönt.

Ni får ha en underbar söndag. Sköt om er!